NuMo: Oj, sicken verbal kullerbytta. Är du nöjd med den drapan så är jag det. Men du får gärna skriva vilka andra tänkbara omskrivningar av mongo-ordet som timråiter använder om er. Modolider var det alltså inte.
Wayne Gresky: Är inte hela hockeysnack en studie av människans karaktär och väsen? Om du har svårt att förstå vad jag menar är det väl bara att använda den utmärkta sökfunktionen och leta dig tillbaka i tiden. Det modolidiska standardsvaret på smädningar är ju oftast 'du är bara avundsjuk', följt av en återupprepning av den smädandes argument, fast med adress avsändaren.
Ytterligare ett tecken - på slutna cirklar eller inavel står fritt för var och en att bedöma - är det här självklara, modolidiska betraktandet av övik som en hockeyfanatisk håla utan dess like. Man trodde det på allvar själva under alla dessa år när kempehallen var en glesbesatt, ekande borg som inte ens mäktade med nästan fullsatt under slutspel. Nu har man byggt nytt och fått dit vinsippande damer och basunerar än högre: där ser ni! Det är det vi sagt i alla år, här är vi tokiga i hockey!!!1'. Och vips blir det som aldrig var sant förut sant, eftersom man kan omforma sin dåtid i presens. En sluten cirkel, som sagt.
NuMo: Byt ut ordet argument mot faktum, då. Att 'modolid' skulle vara en omskrivning av mongoloid och inte modoit är ditt påstående. Du smickrar inte dina rötter, Numo.
Wayne Gresky: Om vi nu ska bygga en hängläktare, vad får dig att tro att vi skulle knycka 'äldstetornet' från downtown Övik? Vem skulle då, vid soluppgång/-nedgång, beordra sina medborgare 'fingerplektrum: på' ?
Wayne Gresky: En annan känd effekt av inavel är ett utpräglat copy-cat-beteende, dvs att man blixtsnabbt snor motståndares argument och använder dom som sina egna. Eftersom ni redan gjort den manövern med lillasyster-köret, banjospel, kroppshygien osv så var det väl bara en tidsfråga innan just inaveln skulle falla in i den kategorin. Cirkeln sluten, vackert så.
hellge: Gruppkramar i cyberrymden är en osexig företeelse. Motsvarigheten i verkliga livet är väl låt-oss-byta-tröjor-och-ta-bilder-vurmen som vissa hänfaller till så fort det vankas försäsongsturnering.
Låt oss trash-talka, men låt oss också kalla äpplen och päron vid dess rätta namn. Att som du låtsas ha en moralisk upphöjdhet som finner ett 'ovärdigt vinnarbeteende' motbjudande, och påtalar detta var gång modo åker på pisk från era snyggare och coolare länsgrannar - för att sedan dra det hela in absurdum när man vunnit hela skiten är enbart löjeväckande. Säg som det är: du gillar Timrå och dess supportrar ungefär lika mycket som jag gillar Modo och dess modolider. Jag hymlar inte. Jag gillar också att dryga mig när jag märker att det framkallar irritation. Men jag tror faktiskt att jag skulle fått svårt att känna respekt för mig själv om jag tog det hela så långt som du - och dina likar - gör när ni vunnit hela skiten. Och jag finner det enbart komiskt att ni har en så uppenbart svajig självkänsla att ni måste referera allt det som hänt/görs/kommer att ske mot en enda, över allt rådande sak: Timrå.
Och nej, slutligen och för sista gången: att jag blir upprörd och går i polemik är ingen seger för dig/er. Ibland saknar människor förmågan att förstå hur dom uppfattas i andras ögon. Förblindade av en egen - för omvärlden okänd - känsla av revansch och självupprättelse sluggar man vilt mot omvärlden och tror att man skördar segrar. Så är icke fallet. Och vem är bättre lämpad att påtala dårskapen om inte ett äldre, mer erfaret storasyskon?
hellge: Den här säsongen, ja. Nästa år kanske du reagerar likadant när du ser en estnisk, slovensk eller uzbeikastansk dito. Framstjärt of hockey byter som bekant färger med ungefär samma frekvens som den genomsnittlige övikaren byter filsingar (och notera: s k 'halvtidsvändning av kalsongerna räknas inte').
I övrigt så känns det som att du mår bra, hellge. Du bär er viktoria med heder, och sänder absolut inte ut några signaler av typen 'titta på mig, vilka oförklarliga timråkomplex jag lider av, trots att vi precis vunnit SM-guld och är bästigast i världen'. Absolut inte. Du känns som en mogen man som förnöjt tittar tillbaka på en strålande säsong, och känner tillförsikt inför kommande. Jag kommer ihåg hur Erik Hörstadius plötsligt satt i alla tv-soffor och tyckte till under en period för ungefär 10 år sedan. Plufsig och med bruna, sneda framtänder lyckades han alltid vid varje framträdande få in 'jag har ett extremt gott självförtroende och tvivlar aldrig på mig själv eller min förmåga att fixa brudar'. Första gången tänkte man inte mer på det. När han sagt samma sak för 20:e gången - alltid med blicken utmanande spänd i programledarens ögon - började man, märkligt nog, få för sig det motsatta. 'Han verkar lite osäker', tänkte man. Och efter 30:e gången: 'snubben verkar ha hyfsat med komplex'. Efter 40:e gången kunde man inte tänka på något annat än 'stackars Erik, han har sannerligen inte lätt att få brudar och mår förmodligen asdåligt'. Sådan är absolut inte du, hellge. Jag drar mig denna episod till minnes enbart för att det ligger så långt som det över huvud taget är möjligt ifrån ditt beteende och de vibbar du sänder ut.
Wayne Gresky: Jamen, jag säger ju det. Ni gick hela vägen, spelade maximalt med matcher (minus en) och gjorde en fetvinst. Logiskt. LHC:s resultat: intressant.
Wayne Gresky: Omsättningen är av stor betydelse, givetvis. Men vinsten är självklart också någonting att fästa vikt vid. Vad hade hänt om Modo inte haft en välfylld kassakista att ösa ur när det gick tungt? Hur hade LHC:s bokslut sett ut om man gjort en frölundaitisk säsong? Och råkar göra det även nästa och nästnästa säsong?
De flesta - oavsett lönebudget/omsättning - har som mål att gå plus/minusnoll eller göra en liten vinst även vid missat slutspel. Om en SM-final genererar 3,5 millar i överskott hajar jag till en smula. I mina ekonomiskt lekmannamässiga ögon ter sig denna vinst som anmärkningsvärt liten. Och får mig att fundera över vilka marginaler man egentligen har när det börjar vina snålblåst runt Cloetta Center.
Sen ditt sista stycke om att göra som Timrå, åka ur i kvarten, maximera vinsten osv. Smålöjligt. Om det hade blivit så som det borde i en värld där logiken och estetiken råder - hur maximerad hade Modos vinst blivit då? Eller menar du att Timrå på förhand sett till att ha en så låg omsättning så att något annat scenario än det som faktiskt inträffade var en otänkbarhet? Rensa korttidsminnet. Extrapolera inte enbart senaste säsongen till att gälla en oändlig framtid. För två år sen - och så långt tillbaka de flesta här i cyberrymden kan minnas - lirade Modo inför publiksiffror som t o m SSK rodnat inför. Lite kräftgång, 0-4 smiskar i kvarten mot Timrå två år i rad, och din härliga modoitiska hockeykultur kan vara här igen. Då tror jag att det där med vinst/pengar i kassan inte är helt ointressant längre.
Noterar att SM-tvåorna LHC gjorde en vinst på 3,5 millar. Anmärkningsvärt, med tanke på att Timrå gjorde en vinst på 2,6 millar - trots att man åkte ur redan i kvarten, och trots att man drabbades av en absurd skadelista som framtvingade värvningar för ett antal millar. Väldigt intressant. Det säger en del om skillnader i lönebudget, men också en del om i vilket ljus man ändå ska betrakta en av elitseriens s k 'fyra stora' (som nu för stunden torde vara fem, med tanke på våra dagsländor till länsgrannar och deras tillfälliga hockeyintresse-boost). Med låga lån, eget ägande och en grym sportchef kan man konkurrera jävligt bra med en klubb som har nybyggd, stor arena (som man hyr för sjutton millar/år!) och typ 1000 företag i sponsorsäcken. Respect.
Märkligt trådval kanske, men silly är silly, även om det gäller konkurrentklubbars ekonomi.
Om nu Tenkrat stannar - vilket han borde göra, med tanke på att han redan prövats och ratats i NHL en gång - har Timrå en grym offensiv. Visserligen på det berömda pappret, likväl: framåt har man alla komponenter som krävs för att gå riktigt jävla långt.
Backsidan är väl mer av ett frågetecken. Egentligen borde den inte vara det, med tanke på fjolårets defensiv - bäst i serien vad gäller insläppta mål gubevars - men trots allt är den det. Det största frågetecknet gäller Challes förmåga att få ett spel som funkar över hela banan. Kenta var som bekant känd för att, allt som oftast, köra både livrem och hängslen när det hettade till. Tråkigt ibland, men möjligen nödvändigt med tanke på hur många chanser Timrå behövde relativt motståndarna för att hänga in pucken.
Med de forwards vi nu har är det lockande att köra en riktig frejdhockey, med öppna spjäll. Frågan är om vi har backar som klarar av att ta ett större defensivt tryck, något som kan bli fallet om mer fokus ligger på att behålla ett offensivt initiativ. Å andra sidan igen - anfall är som bekant bästa försvar.
Blir en synnerligen intressant inledning på säsongen. Jag tror att det blir nödvändigt med tämligen stora justeringar i Timrås spel för att all offensiv kraft verkligen ska kunna utnyttjas. Hur iskall är Challe i båset om det visslat in 20 kassar bakåt på de fem första matcherna och poängskörden är i paritet med Leksands 2005?
Svamligt och ostrukterat. Precis som mina tankar just nu. Det både svindlar och oroas. Men helvete, förstår ni vilket lag Timrå mönstrar i år?
willysson: Sundsvall för verkligen en tragisk tillvaro. Känna något som helst agg emot dom går bara inte, därtill är rännstenstillvaron alltför långvarig och cementerad. Förhoppningsvis hittar dom en väg upp till något som ter sig aningens värdigare. Att endast leva upp en gång i september och skrika hatramsor och känna ekon från flydda tider känns som tangerandet av gränsen för ett dräglig liv.
Wayne Gresky: Jodå, nog har jag min beskärda del av småsyskon. Och visst, jag mínns också hur jag brukade reta dom till leda genom att, så fort tillfälle gavs, diskutera deras förehavanden med mina kompisar. Minns också att jag tyckte att det var märkligt att mina kompisar tyckte att jag var fixerad och tycktes lida av någon sorts komplex gentemot småtelningarna. Förstår inte varför, jag var verkligen inte alls intresserad ö h t. Däremot var småsyrrorna jätteavis. Det borde dom ju ha varit, för en gång fick jag en cykel som var jätteny och alla ville provköra den i flera veckor. Fast sommaren efter hade alla kompisar lessnat, och ville kasta frisbee istället. Då tog jag det som ytterligare bevis på att mina småsyrror hade komplex, och så försökte jag prata ännu mer om detta med mina kompisar. När dom slutade lyssna började jag ringa upp nummer på måfå, och berätta om hur avundsjuka alla var på mig.
Kickan: Att du älskade Timrå i allmänhet, och timråsupporters i synnerhet. Det avslutades med en poetisk skildring av hur fjällen fallit från dina ögon, och en innerlig önskan om att vi framöver skulle leva tillsammans i frid och harmoni.
bisterfinnen: Det är rätta tag, upp med modet! Säg det där till dig själv ett par hundra gånger, så ska du se att din krumma rygg så sakteliga rätas ut och din blick går från nervöst undflyende till fast och trygg.
Wayne Gresky: "Vem bryr sig om Timrå?". Hoho. Säsongens kommentar? Finns det någonting som någonsin hänt klubben, kommunen eller dess invånare som inte avhandlats inom 30 sekunder i denna bok? Notera dock: jag tycker att det tyder på sunda prioriteringar av vad som är av vikt i livet. Likaså finner jag glädje i att ni så tydligt har inte FBK, inte LJC eller VF, utan Timrå som måttstock för allt som rör Modo. Ett erkännande så gott som något.
Poffa: Finns få saker som boostar ens självförtroende så mycket som att läsa på detta plank. Trots kvartsfinalviktorian och SM-guldet greppar ni varje litet halmstrå, lyfter på den mest långsökta av stenar, i panisk iver att försöka få bort den där gnagande känslan av oförklarligt mindesvärdeskomplex.
Mitt råd: njut av nuet istället. Ni är ju bäst. Tvätta bort den där känslan av att 'nja, men egentligen är vi ju underlägsna' och ta till er den faktiska framgång ni upplevt. 'Det var bara en engångsföreteelse', säger ni, 'nästa säsong kommer Timrå ånyo urinera i våra ansikten'. Möjligt och troligt, svarar jag, men tänk inte på det nu. Det återstår ännu några månader i verklighetsflyktens bubbla. Ta vara på den tiden. Vi vet alla att den förmodligen aldrig kommer igen.
Att Backlund stannade känns givetvis skönt, men väntat. Som han säger i Dagbladet-artikeln: han behöver (minst) ett år till i elitserien. Han är en oerhörd talang och har en väldigt hög högsta nivå, men rent tekniskt är han förmodligen inte ens topp 10 i elitserien. Därför hade NHL redan nu varit bortkastade år. Där har man rimligtvis andra prioriteringar än att lära ut målvaktsspelets grunder till halvgamla svenskar. Men, notera: jag vill inte tokdissa Backlund. Han ä r trots detta väldigt bra, och kan med rätt träning bli fantastisk redan denna säsong. Men så briljant som media och förbundskaptener vill få föregående säsong till, njae. Någon Kapanen-klass var det inte.
Angående Ryno: de flesta kallar honom årets flopp och anser att det är vansinne att han drar över redan nu. Här håller jag inte med, heller. Flopp möjligen, om man tänker på vad han förväntades uträtta i serien. Likväl, jag tror han har alla chanser att lyckas i NHL utan att behöva ett år till hemma. Han är en Zlatan-typ. Fantastisk teknik och ypperligt spelsinne. Bygger han upp sig rätt och kommer i harmoni med sin stora kropp blir det succé. AHL kan vara precis rätt miljö för honom att utvecklas i.
Inser också att bekymren/farhågorna angående Timrås backsida får ett annat perspektiv när man ser LHC:s brandskattning. Visst kommer det att värvas nytt, men jädrars så dom tappat. Luoma, Holmqvist och Johansson. Alla deras offensiva pjäser. Med Surovy och Weinhandl som nya löntagare undrar man ju hur dom ska kunna ersättas. Mitt tips är att det inte alls går. Tråkigt, tråkigt. Verkligen.
Hannu Neimi: Kickan är väl småintressant för oss tikare, efter sina legendariska bag-in-box-räder i timråboken. Hennes senaste tremånadersbelägring följde ju känt mönster: ideliga inlägg som berättade hur korkade de timråiter som trodde på Hedström i timråtröjan var. Hon visste!!!1 minsann exakt hur det låg till, från de säkraste av källor. När sedan bubblan brast, vad göra? Givetvis ta det som ytterligare ett bevis på att alla timråiter är helt pantade i huvudet och inte värda att fortsätta diskutera med.
Oavsett hennes juridiska status skulle jag ta hennes profetior med sisådär femtio ton salt. Allt hon säger sägs i affekt, och hennes indignation över sakers tillstånd blir till fakta.
En oerhört intressant, om än makaber, soppa. Den springande punkten enligt mig: om nu ett flertal spelare/tränare haft samma Obol-upplägg som Renberg, har Luleå gått in och kompenserat dom för de pengar som uppenbarligen gått upp i rök? Det antyds ju att så skett i exempelvis fallet Lener. Blir nog småjobbigt för klubben att på ett pedagogiskt sätt förklara varför man anser sig tvungna att göra det i fallet Lener, medan det är helt förkastligt att göra det i fallet Renberg.
Å andra sidan, kopplingarna Johansson, Renberg + agent verkar ju helskumma. Känns icke helt orimligt att anta att Renberg/hans agent på något sett varit involverade i det kontaktnät som gjorde att Obol och LHF:s samarbete initierades. Om nu Renberg kan anses ha varit en av de drivande krafterna bakom samarbetet, men samtidigt haft ett lika besvärande (för LHF) upplägg vad gäller pensionsplacering som Lener, hur kan klubben agera? Moraliskt kan man i s f givetvis hävda att Renberg fanimej får dra sitt strå till stacken eftersom han varit med om att dra i gång hela soppan, men juridiskt? Och hur mycket ansvar kan man kräva att Renberg ska ha för klubbens pensionsupplägg i jämförelse med de som faktiskt s k a ha det ansvaret, dvs klubbledningen?
Renbergs slingrande/förtal i medier är hyfsat ofräscht. Märkligt att han inte har så pass mycket is i skallen att han fattar vilka knappar man inte bör trycka på för att undvika att en hel hockeykarriär - och anseende, och framtid - ska dras ner till Ludmila-nivå. Å andra sidan: LHF lider en smula av samma syndrom. Brevet om SANNINGEN kändes hyfsat desperat. Så där skriver man inte om man är ett stort företag (vilket LHF får anses vara) och utsätts för grundlösa anklagelser. Då skriver man 'det är uppenbart att klubben och Renberg har olika uppfattning bla, bla...varför vi anser att det är bäst att saken prövas juridiskt'. I övrigt låter man. exempelvis, Renbergs snack om att 'inte satsa på egna juniorer' framstå som så grundlöst och korkat som det är i den tänkande läsarens ögon. Det är inte LHF:s problem om någon annan säger uppenbart blåsta saker i media.
Slutligen: LHF bör också sopa en smula framför egen dörr i lögnare!-snacket. Hur var det nu med Obol? Nyss hette det att det endast var 500 000 i utebliven sponsring som på något sätt kunde förknippas med det företaget. Nu är det plötsligt aningens, aningens mer besvärande än så. Hur besvärande lär vi bli varse. Spontant känns det dock som att vi snackar Shit Creek i kvadrat. Högst olustigt.
Tror inte för ett ögonblick att Backlund drar till NHL redan i år. Det vore, fanimej, rent ut sagt korkat. Han är bra, och i sina bästa stunder väldigt bra, men han har väldigt mycket kvar att jobba på. Dels rent tekniskt, och dels mentalt. Jämnheten och lägstanivån måste upp ett par snäpp. Annars blir det en säsong i farmarligan och Stefan Liv av alltihopa. Helt i onödan.
Lövva: Nja. Tycker nog att Luleås långsamma förfall är mest plågsamt att bevittna. All skadeglädje jag känner riktar sig mest till ett fåtal individer, varav de flesta nog kan räkna ut vem som har tätpositionen i den skaran. Fånigt, men så funkar det ju.
Sen är det väl överlag lite förvånande med den där aggressiva bitterheten. Sällan har en 50-poängsproducerande lagkapten fått så mycket skit av sina egna som Renberg. Inte bara här, utan också på andra luleforum jag har kollat in. När säsongen lider mot sitt slut vill alla att han ska sparkas eftersom han är slut, fet och allmänt dum i huvudet. Med den inställningen, varför bli förbannad över att han går till lokalkonkurrenten?
Möjligt att hans snack och dimridåer är irriterande, men jisses. Om jag som inte ens har den minsta anknytning till karln blir illa berörd över den hätskhet han fått utstå, hur ska han då själv känna sig? I den allmänt schizofrena debatten verkar det som att Renbergs enda alternativ hade varit en presskonferens där han:
A) Bad om ursäkt för att han varit så fet och skadebenägen B) Bett om att få spela utan lön, samt C) Bemött ett 'inte ens det, fetto' från klubbledningen med ett 'då lägger jag grillerna på hyllan och blir oavlönad puckplockare istället'.
fighter: Nu ska du inte vara taskig mot analfabeter bara för att du är lite trög. Men, så här: om vi anser Tenkrat vara ett 'namn' (alltså i betydelsen ett toppnamn), finns det spelare vars namn inte har samma lyskraft. Spelare som - om dom värvades - inte skulle mötas av jubel och spontankortege genom Timrå centrum utan snarare av ett 'ehh...vadå?'. Och ja, dit räknar jag Sjögren. Alldeles oavsett hur mycket vi alla uppskattade hans insatser i timråtröjan så är han numer en spelare som, på sin höjd, kan kallas upp i elitserien när Djurgården vill täcka upp för skador innan januarifönstret. Har vi fortfarande en konflikt över det?
Skarin: Tja, efter att ha läst diverse luleforum förstår jag inte varför dom är förbannade. Renberg anses ju ändå vara totalslut, överviktig, pengakåt och enbart producerande de poäng som en normalmormor skulle gjort i det sällskapet. Att inte vilja ha honom kvar och samtidigt bli kränkta över att han väljer lokalkonkurrenten schellefte är enbart schizo. Det är väl bara bra att han drar ner deras lag i dyn?
Annars kan man väl konstatera det som konstaterats åtskilliga gånger redan. Luleå är en kanot på glid nerför Shit Creek. Det är nästan plågsamt att bevittna. Nästan. Den smärta det åsamkar allas vår favorithysterika är en icke obetydlig källa till njutning.
T T: Näst roligast var väl B-I-B:s tidigare inlägg där hon dravlar iväg om nyförvärv och lägger tyngd bakom sina ord med ett 'såvitt jag kan minnas har jag aldrig slängt ur mig rykten här eller någon annanstans'. Obetalbart.
Frisco: Supportrar som anser motståndarinlägg efter en förlust vara höjden av dåligt spårtmanshipp och sedan drar beteendet till absurdum efter en egen triumf. Örnsköldsvik?
Tycho: Dom är redan så feta av hybris att en smula knappast gör varken till eller från. Det är bara att dra lärdom och applicera beteendet omvänt när hockeyordningen är återställd de närmaste 28 åren.
Haha 2: – Han är redan ordentligt hockeyintresserad, säger pappa. Bara ett problem. – Jag vet inte varför, men under kvarten fick han för sig att heja på Timrå. Han sprang omkring här inne och hojtade ”8–1 till Timrå!” hela tiden. Inte så bra, kanske? – Nä, speciellt inte när jag vaknade dagen efter femte matchen. Vi låg under med 2–3 i matcher, var i brygga, och det första jag hör var: ”Pappa! 8–1 till Timrå!”
hellge: Ja usch, ja. Vem har t ex glömt överfallet på Krizan i kvartsfinalserien? Än idag tackar jag min lyckliga stjärna för att han undkom med livet i behåll.
Frisco: Tja, så kan man ju se det. Själv tycker jag att ni gott kan fortsätta och skriva av er i timråboken. Hyckleri är en konstform som är underskattad. Krydda det med att bli upprörda över osportsliga timråsupportrar som är här och skriver efter nästa derbytorsk också, så är parodin fullständig.
Wayne Gresky: Att få iväg en minibuss till en match när man har chans att säkra guldet är ju...hmm. I rest my case. Men det är ju alltid härligast att vara hemmavid.
mikenomad: Jag känner ingen glädje heller, whatsoever. För mig fanns det endast två möjliga, likvärdigt onda utfall. Att guldet hamnade i länet är enbart en styggelse så länge det inte är Timrå som drar hem det. Men visst, jag tror säkert att leksandsfansen skulle jubla om Mora spelade hem ett guld till Dalarna. Eller Sundsvallsfansen dårå, om Timrå tar bucklan till Medelpad.
Usch, usch, usch. Likväl: all heder till Modo för deras synnerligen väl genomförda slutspel. Man hade ledarna, en målvakt som gjorde de feta räddningarna och - inte minst - de berömda marginalerna på sin sida. LHC å sin sida vek väl ner sig en smula när det verkligen drog ihop sig. Främst taktiskt. Det går inte att anfalla på chans med den backuppsättningen, inte när man möter ett hyperdefensivt, smågrisigt Modo. Då smäller det.
Dream Team: Äh, seså. Klart att det blir en del dryga/segerrusiga kommentarer. Bara att använda som tändvätska till kommande säsong. Rub it in, banjojäfvlar!
RocknRolf2: Hårklyveri, ja. Du envisas med att jämföra Axelsson och lill-Nyllet. Fine, men då är vi ju där i fjärdekedjan igen. Vad ska vi ha, unga och utvecklingsbara där - eller äldre och peakade? Jag tycker definitivt det tidigare. Hallin, Hallin. Känslomässigt är det ingen tvekan, då hade jag sajnat honom på 10 år om jag fick leka Nubben-för-en-dag. Likförbannat, när man ser hur laget tar form känns en skilsmässa klart motiverad. Inte minst för honom själv. I Timrå blir han aldrig mer än en tredje-/fjärdekedja-gnuggare, i SSK är han planerad att få en synnerligen central roll. Klart han ska ta den möjligheten.
Man kan diskutera löner hit och dit, men man bör ha i åtanke den s k andraårseffekten. Att binda upp talanger (Strålman, Sundh, Svensson) på tvåårskontrakt är billigt. Ger man dom sedan den utbildning som krävs för att den potential man sett ska omsättas i praktik kan man få en väldigt kompetent spelare till låg kostnad det andra året. Kolla Strålman. Sett till vad han presterade på isen borde han ha tjänat mer än Jörgen Jönsson. Nu cashade han en bråkdel.
Så länge Timrås löneutrymme är lägre än seriens toppkvartett är detta the only way att gå. Istället för att gnälla på att Nylander petas ur fjärde på Axelssons bekostnad borde du snickra på ett Nubben-altare. Han har en plan. En djävulsk, snillrik sådan som kommer att slå elefanterna med häpnad. Jag vågar nästan satsa mina barn (eller i a f den trotsiga tvååringen) på att nästa säsong blir en enda lång glädjeorgie .
Har lite svårt att ta in allas oro över vår unga forwardstrupp. Låt oss snabbkolla läget, genom att slänga upp forwards på en höft i olika kedjor. Vi får då t ex:
1:a Hahl, Hedström, Pärssinen Kommentar: en av seriens absolut vassaste formationer. Med en icke skadehämmad Hahl är detta ett dödligt vapen mot vilket lag som helst.
2:a Regin, Pöyrälä, Hynning Kommentar: Räknat på en låg utvecklingsprocent på Regin till i år, jämfört med utvecklingen från föregående år, blir han en av seriens toppcentrar vad gäller spelsinne och teknik. Pöjjan förväntar vi oss mål av, Hynning spöade varenda timråit i poängligan förra säsongen - dock i en riktigt vass formation. På pappret en sexigare 2:a än i fjol, trots Wargens frånfälle.
3:e Andersson, Robban, Sundh Kommentar: Sundh var ett utropstecken, givetvis kommer han fortsätta framåt. Andersson en synnerligen kompetent center, även han med utvecklingspotential - se bara vad han uträttade med mer förtroende än han fick i LHC. Robban behöver inte kommenteras.
4:e Erik Andersson, Axelsson, Svensson Kommentar: ungdomlig entusiasm, avlastare med potential.
Slutkommentar: vad är problemet? Räknar vi de två första formationerna som orutinerade? Klart vi inte gör. Återigen: Hynning producerade mer än någon timråit, Regin ser sannerligen inte orutinerad ut på isen och Pöjje är en dokumenterad poängmakare. Tredje, då? Tja...Robban och Andersson orutinerade? Näppeligen. Sundh någon som man behöver fixa barnpassning åt matchfria kvällar? Knappast. Hans oblyga spel från fjolårssäsongen lovar mycket inför kommande.
Jag brukar i o f s ha lätt att se det positiva i allt Nubben gör, likväl: jistanes, så spännande det ser ut. Här finns en - i mitt tycke - optimal blandning av dokumenterad förmåga och talang. Jag älskar Hallin på ett närmast homoerotiskt sätt, ändock kan jag inte se annat än att en skilsmässa var nödvändig. Han platsar inte i någon av de två första formationerna (eller bör inte göra det, i ett timrålag med ambitioner att bryta de föregående årens impotensproblem), och att lira honom i tredje, fjärde känns bortkastat. (RR2: vad har vi sagt om gubbar i fjärdekedjan?) Det är inte hårt jobbande forwards som varit klubbens akilleshäl. Det har vi haft i överflöd, och jag ser snarare den kommande säsongens lägre brunkarkvot som ett friskhetstecken.
Detta kommer bli riktigt jävla bra. I a f på forwardssidan.