Dream Team

shinzawai: Om det ens existerar några förutsättningar att man kan bli konverterad till att hålla på något annat lag än sitt favoritlag, då finns det enligt mitt menande inte den rätta övertygelsen från början. Gå till dig själv, hur resonerar du om ditt MoDo och ett ev. byte, säg till Frölunda då, eftersom du är från stan.

Att byta lag är inget annat än B-betonat. Och det tror jag att jag får viss förståelse för från din sida.

scim: Schwåårmood Arena kommer att bli det perfekta namnet på söndag. Ur vår synvinkel då, givetvis. Here me now, believe me later.

Albert Hall: Väljer vi att höja blicken och se tillbaka ett par år ytterligare i tiden så kan vi dock räkna ytterligare in åtta slutspel mellan åren 1961 till 1975. Allt som allt 12 slutspel alltså. Det är inte kattskit.

hellge: Ja, för visst tar det skottet på klubban på den MoDoback som sträcker sig fram och försöker täcka skottet? Pucken har väl knappt styrfart när den går förbi Krizan. Men att jämföra det med erat tredje är väl lite väl magstarkt. Tycker jag åtminstone. Men tur förtjänar man visst.

Albert Hall: Var det inte just Mange Nilsson som hade förtjänat den domen av dig? Kappvändartakter, eller?

Albert Hall: "Du är väl inne på ditt tredje med Timrå? Varav det första i rad?"

Då jag i likhet med Ambroo har gått igenom samma upp- och nedgångar sedan i alla lägen hela -90-talet och framåt så kännar jag mig manad att svara. Sedan comebacken säsongen 2000/01 har Timrå haft förmånen att spela fyra slutspel, innevarande säsong medräknad. 2002/03 åkte vi i semi mot Frölunda, 2003/04 blev det respass mot FBK även då i semi. 2004/05 åkte vi i kvarten mot DIF - den i särklass bittraste förlust jag någonsin gått igenom. Och så är det årets slutspel som vi inte vet kontentan av riktigt ännu.

Jag skulle dock bli mycket förvånad om MoDo inte tar det här på söndag nu. Det verkade som att man hade lärt sig hur man skulle skära av de ytor som Timrås anfallsspel är beroende av för att inte tappa i både fart och kraft. De få gånger som hemmalaget tilläts rinna igenom så stod ofta Mattias Timander där och satte P för alla eventuella försök. Timrå gjorde egentligen inga fel i sitt spel. De gjorde nog precis som man var tillsagda. Det var bara det att MoDo haede höjt sin spelnivå den nivå som krävdes. Matchen avgjordes ju på ett "Zlatan-mål". Märkligt nog, för jag trodde att det var ishockey vi höll på med.

Ambroo: Känns det syndromet igen?

Det är bara att ställa in sig i gratulationsledet; Grattis till segern. Vi hade väl det mesta av spelet, men skapade otroligt få målchanser. Ni stod upp på ett imponerande sätt vid egen blå där ni täppte till våra offensiva intentioner. Men, som sagt - den här matchserien var värd sju matcher. Väl mött på söndag. Heaven or hell.

tikwille: Men vad fan är detta?

Rooster23: Frustration!!! ANTON STRÅLMAN!!!

Viktigt att inte vika ner sig nu. Ikväll är vi starkast!

Kämpa Timrå!

RocknRolf2: Oj vilket vackert benlyft på reprisbilderna. Vi får säga åt Krizan att sitta ned när han ska kissa.

dr-nix: "UT MED PACKET", var tydligen svaret.

RocknRolf2: Bravo Krizan!

dr-nix: Var det någon som hann med att se vad det stod på TIFO-flaggan?

shinzawai: Jag kinkar inte. Jag får dock uppfattningen att du anser att Timrå skulle söka något skäl att skylla på skador i nuläget. Jag ser inte den bilden, men det kanske du gör?

EfordeM: Nu är det väl främst från supporterhåll som det gnytts högljutt om skador och annat som ställt till problem på vägen. Lagledningen har väl varit rätt så konsekventa och valt att lägga locket på vad gäller skadade spelare, allt för att inte sätta fokus på det allt för mycket.

shinzawai: Rätt i sida, fel i längd, eller nåt. Det var underförstått i mitt svar till dig, men det kanske gick att missförstå hur jag menade? Ja, vi har haft skadeproblem under en större del av säsongen, men jag förstår inte vad du menar med "skylla allt på skador". Exakt vad är det vi bör beskylla skadorna för, menar du?

shinzawai: Vad är det vi har skyllt våra skador på? Att vi leder matchserien mot er med 3-2 i matcher? Det säger väl betydligt mer om styrkeförhållandena hos er än hos oss i såna fall ;-)

Brunkarn: Here we go again...

Lumber Jack: Alternativt ett Leksand lika knäsvagt som flickorna från Småland...

Lumber Jack: Va sa? Je ne comprend, pas!

shinzawai: Finfint. Det påminner om en tillställning mot just Leksand i kvalserien 2001, i Timrå Isstadion, där hemmalaget låg under med 3 mål (underläge 1-4), med ca. tre minuter kvar. Vi sätter 4-4 med tre sekunder kvar, och vinner sedan på straffar, när Markus Matthiasson avgör.

På tal om positiva minnesbilder från tidigare matcher.

shinzawai: Det är ju inte så att du generaliserar nåt hejdlöst i ditt inlägg, inte alls. Nej, för det var med största säkerhet väldigt få Timråsupportrar som faktiskt såg matchen på TV igår. Jag skulle nog säga att flertalet faktiskt såg den, i motsats till det du påstår. Men det spelar förstås ingen roll, då du i mångt och mycket har rätt i vad du vill ha fram.

Har det inte alltid varit, och kommer det inte altid att vara ungefär såhär;

I slutspelstider så höjs, alternativt sänks nivån på det vi får vara med om att se. Vad fokus ligger på i den här variabeln, och huruvida det är en radikal höjning eller en minst lika radikal sänknin, och då tyvärr ofta väldigt trist sådan, hänger förstås ihop med vad vi pratar om. Den höjning jag menar är givetvis spelkvaliten. Den brukar väl framme i en semi, men även ibland redan i kvarten, som i vår rätt så högklassiga matchserie, kunna nå rätt så godtagbara höjder. Ibland väl i nivå med bänkrad 1 i gamla Kempis. Den sänkning jag vill framhäva är väl den vi bevittnar här och nu. Denna säkning är dock på inga sätt onormal. Människan är inte släkt med apan helt utan anledning, kanske? Vissa har dock sinnesnärvaro nog att de kan stänga ute det gorillabeteende som väl ligger och pockar på hos de flesta av oss. HUH! HUH! (Eller nej, backa bandet. Det där var nog mer en genomusel imitation av Plexus i Gladiatorerna eller nåt)

Det är dock väldigt mänskligt att gotta sig i andras olycka. Vi kan väl ta och kalla det en mänsklig svaghet. För att det är något som vi ska ta med i vårt CV det vill jag bestämt motsäga. Det skulle nog kunna väcka anstöt även hos en person som Leif Boork, en dag som denna. Visst går det att sjunka lågt Leffe, men det vi såg igår. Ujuj.

Nog om säckgänget från Gavloe nu. Åter till "slaget om världsherraväldet", eller vad det nu var tal om. Att vissa av oss som är aktiva på olika forum både här och var lite oftare än vi kanske vill faller igenom och lägger oss på en allt för låg nivå, kan säkert ha att göra med att vi alla vill vinna nåt hejdlöst mycket. Att säga lika mycket känns osäkert, eftersom jag inte vet hur mycket alla vill vinna. Och även om man vill vinna nåt otroligt mycket så behöver det ju nödvändigtvis inte märkas. Inte utåt iaf, och allra minst på ett negativt sätt. 

Spelarna som gör upp ute på isen, de kan göra det inom ett regelverk som domarna oftast har noll koll på. Men ändå, regelverket finns där iaf, och det flyter väl på, iaf hjälpligt. Uppenbarligen. Det tjänar sitt syfte. Så också det faktum att ett lag oftast är bättre än det andra.Inte alltid, men ofta. Men då har vi "slaget om världsherraväldet" igen då. Vilka är bäst där då? Egentligen?
I match 1 så var ju alla som höll sig kvar på isen bäst, då vissa spelare fick för sig att de minsann var lite för bra för de man mötte, och ville bestämma saker och ting lite för mycket på egen hand. I match 2 var väl bortalaget lite bättre, egenligen, men "heart of hockey" vann precis som väntat på hemmplan, med visst medflyt. Runda 3 bestod i en anrättning som inte den allra bäste kock hade kunnat sakna njutning i. Oj vilken match! Här skulle ju bara anrättningen få sin rättmätiga avslutning med en efterrätt i form av en hemmaseger. Men icke... det blev en jobbig klump kvar i halsen istället, som sköljdes ned med en pissljummen ölslatt. Okej, matchen var helvetiskt bra, men förlorar man såna matcher så är veäl tendensen rätt så vanlig att besvikelsen är det som återstår när man försöker minnas det som var bra?

Match 4, och vi var åter tillbaka i "heart of hockey"-land. Detta hade redan vägt över, tänkte vi, med den senaste sudden-torsken flämtande med vidöppen och slemmig käft, på tok för nära ens get bättre vetande. Fuck! Här rinner det iväg, tänkte man. Tre av ev. fyra spelar vi i Schwåårmood Arena. Det är ju kört oavsett, liksom ba'! Men nu glömde vi visst bort Kentas wild boys här. De hade visst också ett par ord med i handlingarna innan det här skulle vara avgjort.

Så, nu står vi där vi står. En seger från att ha slagit ut det lag som varit SM-guldkanditater ända sen första advent. God Jul, i efterskott, eller nåt. för banne mig om de inte är på väg att få sätta julegtöten i knävecken. Ja, expertisen förstås. För Harald & Co. de har aldrig pratat SM-guld. No way. Närå. Fat chance, liksom. Att det skulle hända är väl ungefär lika troligt som att Husums-Elvis skulle komma in rätt i "It´s-a-one for the money, two for the show, three to get ready...". Eller inte. Klart som fan att det satt skrivet på näsan i bästa Hedvigstil på Modofolk i allmänhet efter segern i Timrå i lördags vilka som "hade det i sina händer", vilka som "bara" skulle avgöra. Med två matcher i rad hemma kunde det ju inte bli fel. Nope, mission impossible. Nu blev det ju inte riktigt på det viset. Kentas wild boys hade annat i tankarna. De ville iaf spela om det. Ja, det ville säker även Robert Döme. Men han är en alldeles för dum hockeyspelare för att kunna spela smart. Därmed inte sagt att hans kombatant Sanny alltid är den som gör det, inte alls. Men igår ägde Sanny antihjälten Döme fullständigt. Cool as ice. Inget kunde få honom att tappa fattningen. Det hade det mycket väl kunna göra under grundserien. Då hade säkert även Sanny dragit på sig en tvåminutare eller ett matchstraff, t.o.m.

Nu är det dock slutspel vi talar om, och där har ju Timrå IK återigen visat prov på vilka kunskaper laget besitter. Som lag betraktat, vill säga. Men det är väl å nadra sidan som ett lag man både uppträder, vinner alternativt förlorar. Det verkar MoDospelarna ha missat. Totalt. Det jobbiga är ju att vi med snudd på den totala brist på slutspelsrutin som vi trots allt visar upp, ja, i jämförelse med MoDo då, förstås, vet om att vi nog är fullständigt chanslösa mot ett lag som de facto har den här rutinen.

73Sjöbba: Brynäsboken är näst störst. MoDos dito är god trea.

mikenomad: Bra sagt, fler borde följa efter.

ALLA: Nivån härinne just nu är pinsamt låg. För att kunna fortsätta hålla en någorlunda acceptabel nivå här, utan att vart och vartannat inlägg ska behöva raderas, så ber jag er alla att h ö j a nivån ett par snäpp.

Tack för att ni lyssnar!

MODOJohan: Ja, han var säkert nästan lika bitter över det han fick vara med om som er MoDoiter, men bara nästan. Han fick ju åtminstone vara kvar på isen till matchens slut. Ni var inte med i matchen i en och en halv period.

MODOJohan: Uttrycket "4:e lineare" var det väl Sanny som myntade i intervjun efter matchen igår. Detta på frågan hur han såg på den aktuella händelsen där Döme genom att använda Sannys huvud som redskap  försökte skaka loss fogarna i Swedbanks betongplatta.

MODOJohan: Ni hade väl er matchboll, om än en liten sådan, inför måndagens match i Swedbank. Med det hemmafacit ni har haft den här säsongen så kan man väl inte säga annat än att "det såg rätt ljust ut" för er del där och då. Jag dristar mig dock inte för att säga att vi inte har vunnit ett skit ännu. "Det ser bra ut" även för oss, men fördelen kan väga över snabbare än man tror om man inte aktar sig.

Till alla er som behagar spekulera i en ev. semifinalmotståndare för Timrå, och i hur resultatet där kan tänkas bli: Kvartsfinal sex spelas i morgon fredag. Vi utgår från det så länge. Tack för att ni lyssnar.

Frisco: Ja, jag skriver för lite rakt på sak, jag vet. Jag tar god tid på mig när jag brer mina mackor med. Sån är jag.

knaskamilla: Ja, man vinner kanske genom att låta mest, eller har du nåt annat sätt du vill mäta det hela på? Men om "alla medel inte är tillåtna", så blir det förstås ett annat sätt man får se på, saken. För det är ju inom just de premisserna som just allt är tillåtet. Så även detta.

Jag kan nog även tänka mig att man, återigen sett ur klackens perspektiv, skulle kunna se den här typen av argumentation som rätt så löjlig. Båda klackarna har trummor, där är det helt rättvist. Den som lyckas låta mest vinner - fair game även där. 
Sedan så är bortaklacken i alla lägen en försvinnande liten del av den totala publikmängden. Nej, inte alls någon rättvisa där. Frågan som jag fortfarande anser kvarstår är: Varför kan inte 7000 människor, med hjälp av en trumma, överrösta en liten klick på ca. 150 pers, trots att dessa också har en trumma? Detta kunde kanske ske genom ramsor och taktfast trummande?
Att man då som hemmaklack låter sig överröstas av bortaditon borde väl knappast innebära ett bottenbetyg till bortaklacken, för att de låter mer, eller har jag missuppfattat det här från början?

knaskamilla: Det kom ju ett "uttalande" från en person som jag vet är en av de mer aktiva i både TIK-klacken och i TIFO-gruppen för samma lag. Enligt honom så såg man det lite som "en match i matchen". Det kan jag mycket väl förstå. Att kunna "vinna" på läktaren är väl förmodligen en oerhört stor behållning för de som jobbar arslet av sig för att göra det så bra som möljigt för det lag man nu håller på.

I det perspektivet så kan jag inte alls förstå vad du menar med "Fjantigt, patetiskt, omoget". För en utomstående så kan det hela säkert te sig en smula löjligt att de ens orkar hålla på. "Alla medel var ju tillåtna" för att om möjligt uppnå detta, var det ju någon annan som sa här tidigare. Ja, det tycker jag med. Det roliga blir väl när du inte vet exakt vad du ska kuna förvänta dig. Det är nog själva överraskningsmomentet som klackarna jobbar rätt så hårt med att förbättra.

Tänk första matchen i Swedbank den här säsongen (3-1 till Timrå). Där snackar vi väl överraskningsmoment så det räcker?

Vad passar bättre en sån här kväll än den här bilden?

Frisco: Gällande vad? (Jag har väl ett rätt så brett "gissningsregister", menar jag? ;-)  )

Som svar på ett inlägg i en annan gästbok vill jag bara säga:

Varsågod välkommen!

Frisco: Nej, och det är förstås trist. Jag har ju ett avstånd som känns halvdrygt, speciellt eftersom samtilga tre matcherna har spelats på vardagar. Men jag hade mer än gärna besökt Swedbank. Ett slutspel där Timrå möter MoDo är ju inte sådär jättevanligt förekommande...

Wayne Gresky: På tal om att sitta på "dubbla stolar" så är det precis på det sättet jag tolkar det du skriver:

Du skrev: "På läktaren är det däremot krig och där är alla medel tillåtna, jag har svårt att se upprördheten hos vissa modoiter här över timråklackens agerande." 

"... det verkar ju vara ok att stjäla från andra klackar enligt timrågänget här..."

Är "alla medel tillåtna på läktaren", eller inte?

knaskamilla: Ja, har både vi, och ni, tur så slipper vi ju komma tillbaka nån fler gång den här säsongen. Det är ju vad vi båda önskar, eller hur? ;-)

Wayne Gresky: Ja, sist som valda delar av "hemmaklacken" skulle göra upp så belönades väl det agerandet med handfängsel. Den idén får nog tas tillbaka och omprövas en del på nästa möte känns det som.

Var det inte för några säsonger sedan, i slutspelet, som det skedde nån sån händelse där en bortaklack (var det HVs?), inte fick ta med sig trumman in i Globen? Nej, jag vet inte om det är någon mänsklig rättighet att ha med trumma, men vi skulle ju kunna glömma all form av rättvisa om lagen skulle kunna göra precis som de önskade.

Slutligen; Sitter det ca. 7 000 hemafans och tittar på matchen så borde dessa kunna överrösta en liten sketen klick människor på 150 pers. relativt obehindrat, trots att de får trumma.

knaskamilla: Okej. Samtidigt är det kanske såhär. Som bortaklack i en arena som rymmer mer än 7000 åskådare så är du ruggigt beroende av hur ditt lag uppträder. Hamnar man i underläge med ett par mål så är det kört direkt. Så är det. I det läget hade jag mycket väl kunna förstå om man försökte utnyttja det faktum att man ev. hade en trumma som kunde överrösta iaf en liten del av hemmapubliken. Nu var den här matchen inte alls sån, utan bortalaget hade väl kontroll på det mesta under period två och tre. I det läget så är det såklart ännu roligare att stå i bortaklacken och trumma, klappa, eller skrika, eller vad det nu är man tycker om att göra där.

Men de här "händelserna" inträffade väl när matchen fortfarande var jämn, eller? Att man då försöker "få övertag" genom att trumma högre tycker inte jag låter så konstigt. Inte alls faktiskt.

Wayne Gresky: Det är möjligt, men nu verkade inte som att Timråspelarna blev så där oerhört uttråkade av vad man nu fick höra genomgående under två perioder. Det är väl dom du ska fråga. Vad du ev. tycker spelar nog mindre roll.

knaskamilla: Jag ska på inga sätt varken försöka förklara eller försvara det ev. tragiska beteendet som bortaklackens trummis hade för sig. Men jag blir ändå lite nyfiken hur du menar. På vilket sätt var det han förstörde för hemmaklacken menar du? Var det genom att konsekvent trumma i otakt så att ni kom av er, eller var det för att trumman lät högre, eller var det något annat?

scim: Jag förstår. Kan det vara så att ert offensiva spel är allt för beroende av Niklas Sundström? Morrison saknas väl förstås också i den kedjan.

scim: Ytterst märkligt, för skillnaden syns ju verkligen.

scim: Men med all den slutspelsrutin som MoDospelarna har fördel av så borde de väl kunna åstadkomma något själva, eller?

Ambroo: Undrar om MoDoklacken hade med "8-1-flaggan" den här matchen med?

Ambroo: Fy fan vilken hockey vi presterar den här matchen! Nu blir dock ödmjukhet ett nyckelord i fortsättningen. Vi kan väl kanske se på MoDo hur man inte bör göra där.

ÄLSKA TIMRÅ!

scim: Tack!