18000 inlägg · 92645 besökare
...och jag stavar som en fyllstinn galt, grattis.
gud: Ja, den som lever får se. Jag ser dock inget alternativ som omöjligt. Det vore väl att blunda för det uppenbara... Ha ´re gott med å skale´ päran, nu ´rå. Och lev väl med ett digert intag av goda drycker.
Glad midsommar!
gud: Ja, undertecknad tar väl sitt ansvar och rättar in sig i leden.
Jag har nyligen inmundigat en del schnapps som satt lika bra som en Timråkeps en kall novemberkväll. Skål på er alla midsommarsuputar och Timråfans!
Sill? Är det nån som äter denna avart på fisk..?
Paddan: Resultaten blev då enligt följande:
Calder Trophy: Alexander Ovechkin.
Selke: Rod Brind'Amour
Hart: Joe Thornton
Art Ross Trophy: Joe Thornton
Maurice Richard Trophy: Jonathan Cheechoo
Jack Adams: Lindy Ruff
Norris: Niklas Lidström
Lady Byng: Pavel Datysuk
Lester B. Pearson:
Vezina: Miikka Kiprusoff
Conn Smythe Trophy: Cam Ward
Lester B. Pearson Award: Jaromir Jagr
Bill Masterton Memorial Trophy: Teemu Selänne
William M. Jennings Trophy: Miikka Kiprusoff
Aaron Ward blev rätt alternativ. Vi gratulerar Crolina Hurricanes, och Niklas Wallin, till lagets första Stanley Cup-trofe! Efter en tuff drabbning lyckades man hålla undan och vinna nattens möte med 3-1.
ernie eagle: Men nu går skam på torra land Magnus. ;-) Vad är det du åsyftar när du säger att MoDo var bättre under lockoutsäsongen, inbördes möten, eller vad? För placeringsmässigt var väl vi trea i serien, medan "real MoDo" kom på sjätte plats.
Ja, här följer lite fakta, dels med fokus på åren från 2000, men även totalt sett, genom tiderna.
Tabellplaceringar:
| Timrå | MoDo | |
| 2000/01 | 9 | 4 |
| 2001/02 | 12 | 2 |
| 2002/03 | 3 | 7 |
| 2003/04 | 6 | 8 |
| 2004/05 | 3 | 6 |
| 2005/06 | 9 | 6 |
Här är det som ni ser jämnt skägg som ni ser. Timrå har varit bättre än MoDo under tre säsonger, och tvärtom. Vad gäller framgångar i slutspel så kan Timrå skryta med att ha kvalificerat sig för två semifinaler och en kvartsfinal. Tvp missade slutspel och en kvalserieplats. Modo, som alltid går till slutspel, har nått en final, men i övrigt aldrig nått längre än till kvartsfinal.
Inbördes möten:
2000/01: Timrå 4 segrar, MoDo 2
2001/02: Timrå 2 segrar, MoDo 4
2002/03: Timrå 4 segrar, MoDo 2
2003/04: Timrå 3 segrar, MoDo 3
2004/05: Timrå 2 segrar, MoDo 3, en oavgjord match
2005/06: Timrå 1 seger, MoDo 3, två oavgjorda matcher
Sedan säsongen 1955/56 har Timrå IK (Wifsta/Östrands IF, Wifsta/Östrand/Fagerviks IF och Timrå IK) och MoDo Hockey (Alfredshem, och MoDo AIK) stött på varandra inte mindre än 90 gånger. Första gången, säsongen 1955/56, hette serien Division 2 Norra - serien under högsta serien - Division 1. givetvis vann vi redan då, 7-2 på hemmais och 3-2 borta. Och vi presterade så pass bra även i övriga matcher att vi faktiskt vann serien och för första kvalificerade oss gången till Division 1! Alfredshem fick vänta ett par år, till säsongen 1958/59, innan man fick njuta samma framgångar.
Nå, till matchandet då. Som sagt, 90 matcher sammanlagt, och här är det MoDo som dominerar. Detta är tack vare de usla försök som Timrå gjorde att etablera sig på nytt under senare delen av -70-talet och början av -80-talet. Unde säsongerna 1975/76, 1977/78, och 1981/82, så möttes lagen tolv gånger. MoDo vann elva av dessa, Timrå endast en. Av totalt 90 möten har Timrå vunnit 36, MoDo 45, och 9 matcher har slutat oavgjort. Det skiljer alltså nio matcher till MoDo´s fördel. Skillnaden går som ni ser att hitta där under våra taffliga säsonger efter vår storhetstid.
En parentes är hemma- och bortastatistiken. Av de 45 matcher som spelats i Timrå har vi vunnit 21, MoDo 20, medan4 har resulterat i oavgjort. I Ö-vik är det då MoDo som dominerar - vi har 15 segrar, MoDo 25, och 5 matcher har slutat oavgjort.
ernie eagle: Ja, vad åstadkom Leif Boork under sin treåriga sejour i Västra Frölunda Indians, som man kom att heta under den här tiden? Gjorde han något av värde som vi ser spår av idag?
Ja, det han t.ex gjorde var att sätta ett större fokus på utvecklingen av spelarna. Laget hade efter sin elitseriecomeback 1989 gått på en slak lina vad gäller förmågan att kunna etablera sig på allvar. Timrå hade en lätt resa på den vägen jämfört med Frölunda. Fr.o.m säsongen 1989/90 t.o.m säsongen 1994/95 hade man följande placeringar (de placeringar som är märkta med fet stil är de säsonger som Boorken var tränare): 10, 12, 5, 11, 4, 11. Som bäst blev det en fjärdeplats, och man kom som längst till kvartsfinal i de två slutspel man deltog i.
Klubben hade allt sedan återkomsten i ES valt en bredare satsning på ungdomsverksamheten, och detta utvecklade Boorken ytterligare. Ett flertal unga lovande spelare runt om i de olika lokala klubbarna fick chans till elitseriespel, och man förvaltade detta på ett bra sätt. Det är väl precis det här vi ser hända i än större utsträckning idag. Några av de namn som kom fram här var t.ex Per-Johan Axelsson, Daniel Alfredsson och Mikael Sandberg. Leif lade den grund som Lasse Falk jobbade vidare på när han förde laget till SM-final 1995/96, och det är nog här som vi ska söka några av orsakerna till vad som gör att Frölunda står där man gör idag.
Så din jämförelse med vad han åstadkommit i Brynäs blir nog lite skev, Magnus, då han ännu bara hunnit inleda sitt "verk" i Gävlelaget. Brynäs går väl kanske att jämföra med Frölunda på det viset att man har haft ett antal riktigt jobbiga säsonger, men man är ändå inte i närheten av att ligga på den nivå som Frölunda gjorde på den tiden, som elitserienykomling och allt. Det som kanske är jämförbart är satsningen på unga spelare, fast Frölunda låg nog lite före, när allt kommer omkring. När Boorken kom till Indianerna kunde han alltså skörda de frukter som redan varit på tillväxt ett par säsonger. Detta finns det väl goda förutsättningar i Brynäs, men riktigt var man är på väg är väl svårt att riktigt säga. Hur ser det exempelvis ut med utvecklingen av de egna talangerna? Man har ju heller inte på långt när samma upptagningsområde som Frölunda har.
(Varför jag valde att blott ta med sex säsonger för Frölundas del här ovan var för att på ett enkelt sätt kunna jämföra med Timrås resultat. Vi har ju gjort sex säsonger sedan vår comeback år 2000. Vi har kvalificerat oss för slutspel tre gånger, och kvalspel endast en. Det var som du ser aningens tuffare för Frölunda att nå så långt. Nu ringer det en klocka här som säger att vi på den tiden inte alls hade samma problem med lovande spelare som sticker till proffsspel redan i ung ålder. Det var väl någon eller några säsonger efter detta som det började på riktigt allvar.)
ernie eagle: Att du tog fram Wikegård som förslag till tränare var ju ingen skräll precis ;-) Men hur sugen tror du att Niklas är på en comeback, helt seriöst alltså? Han har väl varit ifrån hockeyns omklädningsrum drygt ett år nu, vad är det som säger att han inte sätter familjelivet före nu när han har vant sig vid det på ett mer permanent plan?
Det skulle alldeles säkert skapa rubriker om Timrå hade en sådan tränare. Men är det verkligen vad vi vill, och är det för klubbens bästa? Skulle Niklas passa in i det tänk som finns i klubben fullt ut? Det vore onekligen ett intressant alternativ, men jag skulle bli överraskad om han ens kom på förslag när det nu vankas tränarbyte i klubben.
I ST Nubben förnekar Nubben idag att Pirjetä skulle vara på väg till TIK. Då vi redan har fyra centrar är han ett alternativ enbart om Hahl skulle försvinna till NHL.
Saxat ur ST:
"– I dagsläget har vi en forwardsplats kvar att fylla, men han är ju ingen forward och vi har redan fyra centrar: Hahl, Fredrik Warg, Peter Regin och Johan Andersson.
Och den där extra forwardsplatsen är som bekant vikt åt Jonathan Hedström.
– Det är en liten chansning. Men jag har inte råd att skriva kontrakt med någon nu i fall Jonte sedan kanske kommer loss och väljer oss."
Lars Jonssons flytt till Philly innebär att Timrå IK inkasserar 50 000 dollar (400 000 kr) som lön för mödan, typ. Leksand, HV 71 och Timrå fick dela på övergångssumman som ligger på 200 000 dollar. Allt enligt Dagbladet.