18000 inlägg · 92645 besökare
Ambroo: Klart det var Kalle som avgjorde, och det hela såg ut [url=www.aftonbladet.se/sport/0303/23/SPORT-23s66timrjjja_368.jpg]såhär.[/url]
(Funkar inte länken i inlägget så finns den även med här nedanför)
Per HApps: Oj, det är ju nästan omöjligt att välja ut en händelse. Jag började gå på hockey i tioårsåldern, vill jag minnas. Varför jag började gå på matcherna var mycket tack vare att jag lirade ungdomshockey själv. Då föll det ju på ens lott att bl.a sälja matchprogram. Det är ju några matcher man minns alldeles speciellt - 0-10 mot Björklöven, jätteslagsmålet mot Djurgården, 8-0 mot Södertälje i kvalserien, och 2-16 mot S/G Hockey, också det i kvalserien. Maratonmatch #1 i playoff mot Huddinge 1989, derbymatchen mot Sundsvall 1995, då vi återigen hette Timrå IK. Maratonmatch #2 mot Luleå i slutspelet 2003, ja, som ni ser, minnena tar aldrig slut.
Men det som ändå känns starkast är nog ändå när vi gick upp i elitserien våren 2000. Vi hade ju inlett kvalserien med fyra raka segrar, och vägen tillbaka till elitserien såg utstakad ut. Men ett par oväntade förluster, alternativt ett par för spänningens skull nyttiga förluster, gjorde ju att vägen inte var lika öppen. Hela dagen innan matchen gick man ju som i ett rus. Troja/Ljungby på hemmais kunde ju bara gå på ett sätt, eller..? Jag minns att tankarna gick om vartannat om att vi kunde vara klara för elitserien under kvällen. SAmtidigt skulle man ju bokstavligt talat ha dött om vu nu hade missat.
Efter Mackan Matthiassons 1-0 i början av 1:a kändes det dock klart. Resten av matchen spelades bara av. Stämningen var så nära kokpunkten det går att komma. Ämtligen var Timrå tillbaka i elitserien!
Ska man leta efter enskilda matcher och vad de är "värda" så står ju sig mötet med Leksand i kvalserien 2002 en bra bit. Underläge med 1-4, med 3 minuter kvar, och seger efter straffar. Även där var glädjen på sitt absoluta max.
hellge: Man får tacka för de fina orden. Om de passar in låter jag andra bedöma, men jag står fast vid min uppfattning att generaliseringar i regel nog blir rätt missriktade. Det är undantagen som bekräftar regeln, heter det väl? Jag hittade i vilket fall ett finskt undantag i form av ett uttalande som frångår det du nyss sa.
Du skrev: "Vi svenskar förstår att uppskatta Jokinen, Saku, Teemu Selänne och de andra. Men finnarna kan aldrig erkänna en svensk. När hela världen applåderar Sverige, då står finnarna och tjurar."
Tomi Kallio, efter 5-0-triumfen mot Kanada, i bronsmatchen, igår:
"- Vi pratade om hur viktigt det var att ladda om, att ett brons var bättre en en fjärdeplats. Innan matchen samlades vi och sa: "nu tar vi det här", säger Tomi Kallio. Som inledde med att göra matchens första mål.
Det var aldrig något snack om saken. Finland var klasser bättre än Kanada.
- Så skönt. Nu ska vi ut på någon pub och försöka se Sveriges match på tv. Jag hoppas att ni vinner. Jag har många kompisar i laget som jag unnar ett guld, säger Tomi Kallio.
Så blev det också."
Off-topic så det förslår, men jag har varken tid eller lust (mit under brinnande VM-semifinal) att söka reda på någon passande tråd, eller starta någon ny.
Det handlar om en efterlysning på en spelare. Denne spelare, en kanadick har jag för mig, härjade i rinkarna i början av -80-talet, och lirade gissningsvis i klubbar som Edmonton eller Calgary. Montreal kan det ha varit med, för den delen. I vilket fall så iklädde sig denne herre ett gigantiskt rött hår med tillhörande skägg. Är det någon som har en susning om vem jag söker?
Trots tvivlet på Stefan Liv så verkar det nu vara klart med Detroit kommande säsong. Fast AB har ju haft fel förr.....
Saxat från AB:
"-Jag får inte skriva på något under tiden jag är här i Riga. Men så fort jag kommer hem så löser det sig. Det här är min chans, säger Stefan Liv till Sportbladet."
Vidare, se länk.
ernie eagle: Men Magnus, nu får du nog ta dig själv en liten funderare här. Initiativ är jättebra, allra helst om det innefattar försök att få med sig supportrar på någon möjlig trevlig sammankomst, precis som den du hade tänkt med din pubafton. Dock så lägger du ribban väl högt om du tänker dig gå iland med dina trevare varje gång. Det krävs nog att man har en liten felmarginal också. Ja, att man fastiskt tillåter sig själv att misslyckas då och då. Detta gäller också de personer du försöker locka med dig. Vad är det som säger att de här supportrarna alltid känner sig manade till tänderna. Har inte de rätt att säga ifrån? Med en sådan inställning tar du en stor risk, både för din egen skull, då du väl knappast ger dig själv något utrymme alls för misslyckanden, och även för supportrarna, som får orinmligt höga krav på sig att alltid ställa upp.
Det gäller nog att inta en något mer ödmjuk inställning till din uppgift, Magnus. Lägg ribban lite lägre. Med det menas inte att du ska gå på halvfart, men det tror jag att du förstår.

Så ser Frans Nielsen ut att vara förlorad för Timrå IK. Saxat från Hockeymagasinet:
"Danmark kan snart ha sin första riktiga NHL-spelare. Frans Nielsen väntas bli helt klar för NY Islanders så fort VM är över. Ekstrabladet skriver att Nielsen är överens med Islanders, men att kontraktet inte kommer skrivas på förrän VM är över för Danmarks del.
Nielsen själv vill inte säga mycket, men säger ändå "det ser positivt ut", till tidningen."
Positivt, eller negativt? Ja, hittar vi en center som ersätter Franz så är det förstås ingen försust. Men med tanke på att det har pratats om detta ända sedan säsongen tog slut så lär det i alla lägen knappast komma som någon överraskning.
1990/91 spelades matchen mot Lejonen. Minns du hur deras matchtröjor såg ut? Publiken vallfärdade verkligen till matcherna på den tiden. 342 tappra, men lyckliga åskådare gästade den matchen. Vi hade ett för den tiden fantastiskt publiksnitt på 1 056 åskådare den säsongen. Ja, det var alltså ett lyft vi talar om här, då lag som Björklöven och Skellefteå var "nya" i serien och drog folk. "Derbymatcherna" mot Tunadal då? Nja, knappt 2 000 hemma och knappt 1 000 i Gärde. Det är minnen som lever kvar, men som man helst inte upplever igen.....