westerlind

Fortfarande ser man spelare som både en och flera gånger slår av sin klubba under en match. Hur kan det komma sig? Skidor, stavar, tennisracketar mm blir hela tiden starkare, lättare och smidigare.

I dessa och andra sporter använder man kolfiber, kevlar och olika kompositmaterial för att skapa allt bättre utrustning. Att använda den senaste materialtekniken är här en naturlig del av utvecklingen.

Görs inte det med hockeyklubbor? Eller är det speciella regler som gör att man inte kan göra en klubba som håller?

Använder ni ofta de nya klubbnamnen när ni pratar om ert lag:

Brynäs Tigers, Leksand Stars, Frölunda Indians, Timrå Eagles?
Men sen då, vad heter de andra? MoDo Reds? Djurgården Ironheaters, Luleå Heavy Metal? Jag vet inte...

De är roligt att Hockeyligan försöker förnya sig - visst känns det spännande att lägga på engelska slutord på klubbnamnen?

Kanske nĺgot för politikerna att fånga röster med i höst:
- Socialdemokraterna Red Roses
- Folkpartiet Blueklints
- Miljöpartiet Wormroses osv...

Visst är det kul att spela hockey?

När jag var liten var vi alltid ute på gatan och krigade, och hade oerhört kul bara genom att ha snöklumpar som målstolpar. Ännu roligare var det när vi gick till någon närbelägen sjö och själva plogade upp en plan. Det var en härlig känsla när vi äntligen var klara och kunde sätta igång att lira. Ofta var det kallt, ibland strålande sol. Till och med om det toksnöade var vi där - Vi bara garvade åt att vi fick dyka i snödrivorna när pucken försvann ibland...

Vi tog själva initiativ och skötte om allt kring spelet. Reglerna skötte vi instinktivt, och det blev sällan bråk. En härlig gemenskap uppstod dessutom när vi tillsammans ordnade dessa spontana matcher.

Vi hade oerhört kul. Men - har dagens barn kul när de spelar hockey?

Jag får för mig att hockey idag är en mycket komplicerad sport, som bara kan utövas i ishockey-hallar. Utrustningen måste vara av senaste och dyraste modell, annars duger det inte. Speltiderna är schemalagda, och naturligtvis får barnen skjuts, så de inte riskerar få frisk luft och motion. Föräldrarna sköter allt, barnen behöver bara knyta skridskorna.

Visst är det trevligt att föräldrarna är med, men hur mycket spontanitet, lekfullhet och spelglädje skapar det här upplägget?

I Stockholm har jag faktiskt aldrig sett några barn stå och spela på gatan. Jag har däremot fått höra att t ex barnen i Upplands Väsby och Märsta är oerhört engagerade för att de ska bli hockeystjärnor. Det är inte ovanligt att föräldrar lägger upp noga genomtänkta träningsscheman, och analyserar sina 10-åringars spel efter varje match. Det finns t o m de som låter sina barn strunta i skolan, eftersom de ändå ska bli proffs...

Jag undrar hur många som lyckas? Min erfarenhet av barn som pressas av sina föräldrar, är att de kan vara duktiga upp till 13-14 års ålder. Sedan gör många uppror och lägger av.

Jag är oroad att våra unga hockeyspelare uppfostras till osjälvständiga hockey-robotar. De tvingas för tidigt in i taktik- och systemtänkande, så att kreativitet och spelglädje därför trycks ned.

Nä, om det inte redan finns, skulle jag att vilja att även spel på uterinkar och spontanhockey i kvarteren uppmuntras. Där kan barnen leka och experimentera i lugn och ro med sitt spel, och inse vad oerhört kul det är med hockey!

Va f*n, dåligt tryck här ikväll. Finns det verkligen HS-skribenter som har ett liv vid sidan om? Oroande.

Eftersom ekonomin blir allt viktigare och det är svårt att köpa toppspelare tycker jag det skulle vara en god idé att man slog ihop de nu splittrade vedhuggarna till en enda klubb: Förena Timrå, MoDo och Luleå till en sorts Farmers Delight. Sammanlagt borde denna nya förening lätt kunna få ihop en publik på över 5.000 personer på vissa hemmamatcher.

Namn? Ja, det blir något att bita i: Norrland Vikings, kanske? Spännande och mystiskt. Vissa kanske har invändningar om att det kan bli långt till hemamatcherna för fansen. Jag tror dock att deras färdtjänstkort för en ringa summa kan utökas så att alla intresserade kan se hockey när de vill.

Jag kanske är elak och pratar om ämnen som går över er horisont, men jag vill ändå göra ett försök: Finns det någon intressant statistik över hur många hockeyspelare (smicker) i MoDo som är höger- och vänsterhandsfattade? Jag misstänker att de flesta har left-fattning, då det är det naturliga sättet att hålla en högrep.

Nu ligger ju en del lador otillgängligt, ibland i bergsskrevor runt Höga Kusten, så det kan ibland vara nödvändigt att byta grepp. Är det så att spelare från vissa byar dominerar med högerfattning pga detta fenomen?

Finns det också sånt som visar att de som tränat på Ångermanälven är speciellt duktiga på att kriga när det tar emot, dvs har tränat uppförs?