MoDo Hockey

Vargen: Ålderskortet? Du tog upp ämnet kring erfarenheter genom att framhäva dina egna erfarenheter och intresse. Jag påpekade att vi är andra som har samma intresse och har haft det betydligt längre än du. Det är ett faktum. Eller är det bara dina erfarenheter som räknas?

Om du pratar med en 8-åring som såg sin första Modomatch mot Troja och drar alla sina slutsatser om Modo kring den enskilda matchen, skulle du då hålla med om allt som grabben säger eller skulle du försöka ge honom ett perspektiv och inse att det handlar om recently bias?

Och nej, jag försöker inte spekulera i att du är 8 år, men försöker illustrera genom att extremt exempel.

För A-lagets del handlar det om att ha en sportsligt stark stomme med lojala spelare som känner starkt för klubben. Tycker du att Modo har det i relation till Brynäs?

Peja: Ännu en användare som drar ålderskortet. Din erfarenhet från 30 år spelar inte samma roll nu då hela systemet vänts ut och in sedan dess. Jag har en klar bild över hur saker och ting fungerar idag och om du inte håller med eller har samma bild så får det stå för dig. Det finns en anledning att hockeyspelare inte pratar särskilt mycket om klubbhjärta idag och det är för att de är målmedvetna individer som vill framåt utan att falla in i nostalgiträsket. Självklart kommer inte alla spelare välja samma väg som Lucas. Oklart hur du fått den bilden av mitt argumenterande. Däremot är det viktigt att vara medveten om sannolikhet i vårt läge.

Det är stort för våra juniorer att representera MoDo men den milstolpen är redan passerad för Elton och Milton. Hade det varit det största som fanns hade de kunnat skita i draften. Nästa milstolpe är NHL, den stora barndomsdrömmen för de flesta spelare. Som jag sa, det är inte loosermentalitet att vara realistisk. Det är snarare loosermentalitet att vara bombsäker på något som sedan inte alls blir som man tänkt sig.

Om det vore som du säger med verksamheten har Brynäs misslyckats fatalt med Lindstein och Nordh bland annat som valde att lämna föreningen tids nog.

Vargen: Kul. När du har fortsatt följa juniorhockey på samma sätt i 25-30 år till kommer du att ha ungefär samma erfarenhet som jag har nu, men det här är ingen ”kukmätartävling”. Det är uppenbart att vi tillhör olika generationer och att du kanske även är bränd över erfarenheter kring Modo som har skapat en så kallad recently-bias. Alla spelare kommer inte gå samma väg som Lucas Pettersson. För Modos del kommer en viktig del av att återetablera sig som en SHL-klubb på sikt bli att bygga spelare som blir klubbbikoner på sikt, den stommen saknar Modo nu, men den finns hos många SHL-klubbar och det är ingen slump. Släpp losermentaliteten och inse att det största som finns inom svensk hockey för en Modoit är att representera Modo, det ska inte finnas någonting annat hos en ung spelare som är utbildad i Modo.

Peja: Utgår från att du också brukar gå på föreläsningar som hålls i Brynäs om utvecklingsplanen för juniorverksamheten? För att sådana brukar anordnas 1-2 gånger per år. Jag spenderar en hel del tid att följa U20. Så jag har definitivt lärt mig mönster på inte bara vårt U20 men i hela serien. Mycket genom att prata med och lyssna på juniorer bara i sig.

Willow: Du blandar ihop saker. Det är helt riktigt att det tidigare var betydligt mer "inne" att öppet engagera sig i klimatfrågor, kvinnors rättigheter och flyktingfrågor. Men det gick hand i hand med fixeringen vid JAGET. Dvs, "Jag kan knappt räkna till 10, men nu ska alla lyssna på MIG!". Att var och varannan tonåring började identifiera sig som Messias-figurer vars uppgift var att avbryta och läxa upp de vuxna i rummet, är bland det otäckaste exemplet på utbredd narcissism jag har skådat.

Återigen, om man inte tänker mer än i 5 sekunder det jag skrev i mitt föregående inlägg, så kan man tolka det på det sättet du valde att göra. För slutsatsen blir väl att folk numera skiter i klimatet, kvinnors rättigheter och flyktingar (= bara tänker på "sig själva"). Problemet är bara att det är fullkomligt omöjligt att engagera sig i all världens problem på samma gång (och ännu mer omöjligt att faktiskt göra en objektiv bedömning om vad som bör prioriteras). Det har varit ett enormt fokus på Ukraina och Israel-Palestina-konflikten, men vem har brytt sig om folkmordet i Sudan? Vem bryr sig om att Irans regim slaktar sina egna medborgare?

Sanningen är att väldigt få människor frivilligt gör någonting för andra utan att få någonting tillbaka (kan vara något så enkelt som ett leende), vilket illustreras ypperligt i detta Seinfeld-klipp:

www.youtube.com/watch?v=GdvfzPzbMQ4

Det ska sägas att många av mekanismerna är desamma. Många vill känna grupptillhörighet, att de är med och bidrar till någonting betydelsefullt etc. Den största skillnaden är att vi är på väg från kaos mot ordning, och mot sammanhållning istället diversion.

Narcissismen hann bli så utbredd att de flesta människor slutade reagera. Varför ska jag posta bilder från min lyxsemester med kommentaren "Hade kunnat haft det sämre! 8-) " utan att mina kollegor som tjänar betydligt sämre har bett om det? Varför ska jag skryta om hur mina solpaneler på taket eller min nya elbil är mitt sätt att hjälpa till i klimatkrisen? Varför ska jag introducera mig själv som en "vit, introvert, cissman" utan att någon har frågat om det? De enda signalerna det skickar ut är "Här är jag, titta på mig, se mig, se mig, se mig, världen snurrar runt mig!".

***
Matt 6:1–6, 16–18
"Var noga med att inte utföra era fromma gärningar i människornas åsyn, för att de skall lägga märke till er. Annars har ni ingen lön att vänta hos er fader i himlen. När du ger allmosor, låt då inte stöta i basun för dig, som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna för att människorna skall prisa dem. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. Nej, när du ger allmosor, låt då inte vänstra handen veta vad den högra gör. Ge din allmosa i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig."
***

Notera hur ingen av de intervjuade småkronorna sade "Jag är en sådan fantastisk lagspelare, därför vann vi!", utan alla sade "Vi är ett sådant fantastiskt lag, alla gillar alla, därför vann vi!". Detta ska ses som någonting positivt. Det är fint, inte fult. Vi är på väg åt rätt håll igen, där fokus läggs på vad man göra för andra istället för vad andra kan göra en själv, och det kommer visa sig även i MoDo. Det är jag övertygad om.

Vargen: Med all respekt, men det är tydligt att du inte förstår det här. Det finns ingenting skriftligt på arbetsplatser heller att arbetsgivare ska försöka skapa en miljö som i förlängningen innebär att de anställda får en lojalitet gentemot företaget. Ellet tror du inte Modos ungdomsledare försöker bygga upp spelare som får ett Modohjärta och lojalitet gentemot klubben? Är det inte större för Gästrin att slå igenom i en Modotröja än om han hade varit utlånad till Almtuna?

Vargen:

Vilken klubb skall en från Sollefteå ha klubbhjärta för undrar jag.