På tal om tränare, satt och läste lite historik... "1972 Kabben Berglund slutade som tränare efter att officiellt ha innehaft den sysslan i 22 säsonger. Han efterträddes av Lennart Höglander."
scim: Efter att äntligen ha lyckats ta mig igenom detta synnerligen intressanta journalistiska verk förstår jag varför min webläsare, till att börja med, protesterade och krävde en omstart av datorn för att överhuvudtaget orka öppna den där länken.
Kevin O Shea: De som kommer ihåg Svartvadet sen innan han lämnade oss för NHL är inte så överaskad. Given i landslaget och en härförare i klubblaget var han redan då. Att han sedan utvecklat sig ytterliggare med åldern och tiden i NHL är en självklarhet även om han inte spelade lika stor roll där. Kom ändå ihåg att han inte var och harvade i farmarligorna.
Svårare då med Pirro. Det kanske inte är svårare än så att man fortfarande bedömer honom som en potentiell ledare med hjärtat i klubben. En sådan kastar man inte på tippen bara. Att sparka andretränare blir obegripligt om man inte förstår att andretränaren är ett bollplank till förstetränaren där samarbetet bör ge ett kreativt resultat.
knaskamilla: Tycker inte om rubriken, jag skulle vilja ställa frågan : Är Pirro en helig ko? Hur kan han få vara kvar utan att ifrågasättas av styrelsen? Vad hjkälper det att sparka andretränaren och låta huvudtränaren vara kvar?
Vad gäller Svartvadet är jag imponerad över hur bra han varit och inte tvärt om. Jag tyckte att han var otroligt uppskriven innan seriestarten, med tanke på att han under sina år i NHL knappt platsat som fjärdecenter i ligans sämsta lag.
Jag håller med om nästan allt du skriver (eftersom jag har urkass koll på alla andra lags spelare, så kan jag inte hålla med om att han varit bäst i elitserien så här långt. Jag är dock tveksam till om han faktiskt varit det...).
Undrar vem som skrivit artikeln? Skulle vara intressant att få en förklaring till hur dominerande Svarten förväntas vara. Tycker också att det är lite lustigt att personen i fråga klagar på Svartens ledaregenskaper.
Det kan man undra. Jag hävdar, i ett hugat försök att ändå vara objektiv, att han varit elitseriens bäste spelare så här långt. Han dominerar faktiskt totalt i MoDo (vilket tydligen inte är tillräckligt ändå) och med tanke på hur pass ensam han ändå varit i match efter match så tycker jag att hans insats varit storartad, långt mycket bättre än vad jag vågat hoppats.
Vad gäller Salle så kanske man hade hoppats på att han vid det här laget skulle ha gjort ytterligare ett par mål, men man ska ändå ha i åtanke att han redan är inne på sin poängmässigt bästa säsong i ES, trots lagets USLA spel. Dessutom har han blivit tyngre och betydligt tuffare, samtidigt som han behållit skickligheten på rören.
Jag hade inte så höga förväntningar som vi MoDoiter påstås ska ha haft på dessa spelare (det var väl snarare media som hade förväntningar och trissade upp laget) men de har slagit mig med häpnad och jag är mer än nöjd. Jämför med andra halvmessyrer som återvänt till ES från NHL...
"Under tiden som Per Svartvadet var hel var han alls inte lika dominant som man borde förvänta sig av en spelare som har fyra säsongers färsk NHL-rutin i kroppen. Andreas Salomonsson har gjort en godkänd insats men inte mer än så. Inte heller han har varit så dominant som man kan förvänta sig av en spelare som kommer med nya influenser från Nordamerika. Det är inte utan att man undrar hur det är ställt med ledaregenskaperna hos Svartvadet och Salomonsson. Det är nog så viktigt som vad som händer ute på isen."
Man frågar sig - hur dominant förväntas Svarten vara, egentligen?
"1972
Kabben Berglund slutade som tränare efter att officiellt ha innehaft den sysslan i 22 säsonger. Han efterträddes av Lennart Höglander."
Det var längre förr!