eloff:
Tja, Nordström spelar ju så hela tiden i Färjestad och kommer undan med det. Så det är väl bara två sidor av myntet, eller nåt.
Poffa: Vad ligger bakom [url=www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,809918,00.html]detta?[/url]
En nipare som ville komma bort från Kenneln så fort som möjligt?
En tik som hört talas om avelshannarna i Solatunum?
Eller var det bara nån som hade bråttom till bolaget?
Bläääh, vad mätt jag är. Mormor, 88 år ung, är väldigt bra på att truga på en mat, trots att man är mätt. Några av barnbarnen enades om att vi skulle laga och äta middag tillsammans med mormor under påsken.
Ris och en god gryta, tillagad i sådana mängder att det räckt till ett kompani. Men mot en mormor som trugar så står man sig slätt.
"- Ska du inte ha lite mer?"
"- Nej tack, mormor. Två portioner och jag är jättemätt."
"- Tyckte du inte att det var gott?"
"- Jo, men..."
"- Seså ungar, ta mer. Det finns så det räcker."
Och så sitter man nu här med ont i magen. Blääääh, igen.
Sannes:
Det värsta är ju att jag drack så där lagom med alkohol. Ett par öl och två glas vin. Nu vet man ju vad som väntar i morgon. Jag skulle druckit mer. Eller så ska jag dricka mer nu. Men jag är för mätt...
Sannes:
Om jag tar med mig för att bjuda min mormor på vin till maten så kan jag ju inte bara sitta där och dricka mineralvatten? Dessutom så var kusinen från Luleå (han pluggar där, och han hejar på MODO. Så säg ingenting) hemma och vi satt och snackade över ett par öl.
Sällskapet krävde alltså ett visst alkoholintag. Så ett enkelt svar på din fråga är: Nej.
Sannes:
Jag är för mätt. Jag får väl lida för det i morgon och veta att det var för den goda sakens skull.
Poffa:
Mormödrar och svärsöner: Hon gillar förmodligen vitt vin , ta alltid med dig en RÖD kagge, etter middan likör till kaffet - bläh - upp med pavan från ett moget ekfat, på kvällskvisten - lakritsshot med äggula, jodå gulsvart ini själen - sen har du en lungn och fridefull kväll medans mormor nattar småttingarna
Frisco:
På Gräddhyllan är det klarblå himmel och sol. 12 grader varmt i skuggan.
Frisco:
Det var roligt. Men jäklar vad jobbigt det är att spela mot någon som har spelat på hög nivå i 10 år. Man är på något sätt... chanslös.
Frisco:
Tja, jag har väl sprungit ett par kilometer, uppdelat i väldigt små etapper. Man vill ju inte ge sig heller, men vad spelar det för roll? Man är helt enkelt chanslös.