NuMountain: Jag trodde faktiskt också på Luleå denna omgång, men det blev inte tredje raka hemmasegern. De vinner sin vana trogen skotten rätt klart (36-24) men gamle MODO-bekantingen Freddan i målet svarade för en storstilad insats med 34 räddningar.
knaskamilla: Min dator gör 0-100 meter på tjugo sekunder blankt. Själv så gjorde jag det på 11.32 sekunder blankt när jag sprang skol-dm-finalen för Nivrenaskolan 1982. Dessutom sprang jag på kolstybb utan spikskor. Men det här var ju när jag var ung och dum, numera är jag bara dum..
knaskamilla: Jo 400 m var en jobbig sträcka. Sista 100 då äre mjölksyra så att det räcker och blir över. 52 sekunder har jag som bäst. Sprang dessutom in denna tid när jag gick på gymnasiet på Landgrensskolan. Jag har alla dm-medaljer och tider sparade i en liten kartong i källaren så att jag ska ha nått att visa upp för barnbarna ;) 60 meter var dock min favoritgren. 6,9 sekunder är något som jag är mäkta stolt över än idag. Jag var faktiskt en riktigt snabbing en gång i tiden.
Jo om man skulle mäta tiden i 0-100 m på westerlinds skrivfart så skulle det väl bli en mellantid på onsdag ungefär ;)
mike66: Knappt 11 sekunder är väl rätt bra är det inte?
Själv har jag varit med på skol-DM två ggr. Första gången i Sollefteå i sjuan och andra gången i Övik (nian). Båda gångerna sprang jag 800 meter. Totalt otränad lyckades jag kvala in från vår skola (Ytterlännässkolan i Bollstabruk). Jag tror det berodde på att jag var sent utvecklad och lätt som en fjäder på den tiden. Dessutom var jag väldigt tjurig (är fortfarande) och gav verkligen allt trots blodsmak i munnen (många andra ides inte)
Tyvärr har minnena grumlats med åren men jag tror att en av gångerna så sprang jag på en tid som låg kring 2:30 och då kom jag på en 14:e plats. Eller "näst-näst-sist" om man så vill :)
Däremot var simmar-Frölanders kusin Nina med och sprang sprint. Hon var ruskigt snabb vill jag minnas. Vi gick i parallellklass och min lillasyrra köpte hennes begagnade 3-växlade cresent när hon var 11 år.
Apropå ingenting alltså... [Avd. VVV = Väldigt Värdelöst Vetande] ...
knaskamilla: Det tycker jag inte att du ska göra med tanke på Rinksites fortsättningsserie. Då kan han ju komma upp i 3000 poäng i assistantcoach2. Det vill vi ju inte att han ska få en massa garderingar i onödan med gratispoäng som följd.
Med hans dator kommer man ju upp i rätt höga poäng. Med min gamla dator kommer man upp i drygt 6000 med lite flax. Ju nyare dator, ju svårare nå höga poäng!
samjo: Fortsättning på [Avd. VVV = Väldigt Värdelöst Vetande] Drygt 11 sekunder ;) Jo det var bra men det var två som var bättre. Däremot så blev det ett par skoldm-guld på 60 meter. Kast med liten boll och stöta kula var ingen av mina favvogrenar precis. 800 meter var inte att tänka på när man har muskelfibrer som max klarade 300 meter i fullfart.
En rolig grej i det hela med 800 meter är att jag trodde att äldsta pojken min skulle vara lika snabb som mig. Jag tog med honom ut till Nordichallen (inomhusfotbollshallen i Sundsvall) för att kika över hans kvaliteér som löpare. Jag hade anmält honom till 60 meter, längdhopp och 800 meter i skol-dm. Det sistnämda var mest med som utfyllnad trodde jag.
Efter den helgen så började jag faktiskt att tveka på att jag verkligen var far till min son. Han var det långsammaste jag sett på en 60 metersbana. Däremot på 800 meter så kom han tvåa efter att ha visat upp ett oerhört tåga och kämpande som jag aldrig någonsin själv haft. Tänk vad fel slutsatser man kan dra om sina egna barn t o m ;)
Själv så hade jag en tre-växlad choppercykel, tror den hette Pepper och hade långlimpa och kaliffastyre? Jag fick den utav mor & far när jag fyllde 7 år. Dessutom så hoppade friläget i helst då uppförsbackarna och detta gör att jag återigen tvekar på om det verkligen är jag som är far till mina barn? ;)
mike66: Haha... ditt inlägg blev ett roligt tidsfördriv samtidigt som tandborsten gjorde några repor i munnen som en förberedelse för natten som komma skall (för vissa har den redan börjat, för andra är det fortfarande långt kvar).
Apropå din sons talang för 800 meter. Du har inte oroats över studien som Aftonbladet persenterade för ett tag sedan? Den där det sas att 5-10% av alla barn i världen egentligen inte har den pappa de tror att de har. Ett DNA-test skulle nämligen visa annorlunda i ett flertal av fallen :)
ZzzZzzz zZz zzz nu... (som Frisco skulle sagt... och fler med honom)
samjo: Kan tänka det när jag ser min egen far ;) Han/hon som kom på detta med DNA skulle de ha slagit ihjäl när han/hon var liten. Jaja det kan juh vara bra ibland också dårå.
Tacka vet jag Sherlock Holmes och dr Watson. Fan va lik brevbäraren mina barn är nu när jag tänker efter ;)
mike66: När jag gick i årskurs nio så blev jag sexa i skolmästerskapen i spjut med ett "kast" på 2,67 meter. Det var så dåligt att jag under tillkännagivandet i högtalarna blev diskad av min gymnastiklärare, trots att det var helt riktigt gjort. (Det var faktiskt tjugotalet personer med i tävlingen.)
knaskamilla: Ska jag vara ärlig och det brukar jag ju vara, alltid. Nää jag tror faktiskt inte det. But who fucking cares när man snart är 36 pannor, snart närmare döden än födseln. Ingenting som jag skulle begära en DNA-analys för att kolla upp iaf.
Pappa är pappa om än kanske inte den biologiska pappan, men ändock en pappa är en pappa är en bra pappa.
När jag var 21 sprang jag O-ringen och kom femma av ungefär 150 tävlande i min klass, trots brist på träning och ett uppehåll i orienteringen på ca. nio år (d.v.s. sen jag var tvungen att börja ta ut kompassriktningar för att hitta kontrollerna).
(Det är ungefär min enda idrottsliga merit, förutom klubbmästerskapsvinsten i längdskidåkning när jag var ett litet barn.)
Vilse...vilse...hmm...det måste ha varit löjtnant Lindh, som jag hade en liten intern kamp mot i O-ringen, men som inte slutade bättre än på en sjunde plats.
knaskamilla: Eller en bror är en lillebror är en bra halvbror? Fast det vet jag ju inte. Fast han är en bra lillebrorsa även fast han fick mycket spö i unga år. Pickdöden var en utav mina specialare på honom ;)
knaskamilla: Ja, men det var ju faktiskt i din klass. Dvs. otränade föredettingar med dåligt orienteringssinne. Själv var jag faktiskt relativt (allting är ju relativt) duktig i att hysta spjut. Mina kast var faktiskt uppemot 40 meter men inte är det längden som räknas helt och hålet precis. Vad gäller skidor så var jag med i "Remslespelen" när jag var i åttaårsålderna. Först året blev jag sist, men det var inte mitt fel. Det var en backe som jag var ovan vid bara. Det gick inte att ta sig uppför den. Andra året förbättrade jag mig en placering. Men det var inte mitt fel heller. Plötsligt korsades mitt spår av ett annat skidspår. Hur ska man veta vilket spår man ska ta då? När en skidlöpare plösligt kom bakom mig så chansade jag rakt fram. Ytterliggare en bit fram så ropade han gång på gång "Ur spår!" till mig, men det vägrade jag. Där var det ju djupsnö. Tillsist blev han less och pulsade förbi mig i djupsnön själv. Den killen kom trea. nu berodde mitt dåliga före inte på bakhalt eller något. Det var helt enkelt framtungt.
När jag var i Edsåsdalen och åkte längdskidor var det inte bakhalt. Jag tog mig lätt uppför alla backar utan att behöva saxa. Superbra vallat, tycker jag! (Tror inte att vallningsexperter skulle ha hållit med, dock.)
NuMountain: Satt bara och väntade på rätt tillfälle att få förklara vad denna eminenta tortyrmetod går ut på. Det kanske låter värre än det ser ut att stavas ordet "pickdöden"
Iaf så är det en fördel om offret är så pass liten att man med lätthet kan brotta ner det på marken/golvet. Sedan så sätter man sina knän på armarna på tortyroffret så att det inte kan slita sig. När detta är gjort så tar "pickdöden" vid. Man tar helt sonika fram sina stenhårda fingertoppar och pickar allt vad man orkar på tortyoffrets bröstkorg tills att offret bönar och ber om nåd. Helst ska också offret förklara vem som är bäst och vem som bestämmer.
Jag ser att ni gör er lustiga över att jag skulle vara långsam - såna plebejfasoner. Men, jag förlåter er: Stora tänkare har i alla tider blivit häcklade av den illvilliga och illiterata pöbeln.
Jag vägrar emellertid att vika mig: Att noga tänka igenom och finna den fulländade formuleringen ser jag som den stora tjusningen med sant författarskap. När tanken lyfter och får vingar är det som... ...som balsam i själen. Samma känsla infinner sig de lyckliga tillfällen jag haft förmånen att se andra spirituella tänkares funderingar.
Vem vet, inom sinom tid är jag övertygad om att jag ska finna mitt lystmäte även här.
knaskamilla: Jo, lillebror är ju bara 192 cm mot mina 184 cm så det trodde jag du förstod. Detta är bara något som jag gjorde mot min lillebror när vi var små barn och jag inte visste bättre. Så du kan känna dig helt lugn.
· 
· 
· 
