MoDo Hockey

hellge: Den sista minuten, du menar väl snarare sista fem minutrarna... plus att ramsan fortsätter även när alla redan står upp. Själv är jag lite av en humörmänniska, även om det oftast inte syns. Så jag brukar spontanvägra såna saker som vågen och liknande grejer om andan faller på. Mellan 1983 och 1999 stod jag och farsan precis mitt bakom målet på stora ståplats i Kempis. Märkligt nog var det nästan exakt samma personer som stod bredvid oss varenda match år efter år, fast jag har ingen aning om vilka de personerna var.

Bästa stämningen på ståplats anser jag infann sig i matcherna mot Skellefteå och Björklöven på sent åttiotal.

Paddan och hellge:

Jag tejpade en fyrkant runt min plats i Kempis en gång, på den tiden jag hade ståplats. Jag använde sådana där VIP-klistermärken som satt på VIP-stolarna på den tiden. Det mest fascinerande var att trots att det var ganska mycket folk när jag kom dit var min plats fortfarande ledig, så det var bara att kliva in och ställa sig. Oerhört praktiskt, sådär i slutspel när det började bli lite trångt på läktaren...