MoDo Hockey

J F K:

Problemet är att utlänningar (eller klubbarna) sällan är villiga att skriva kontrakt som sträcker sig längre än 1-2 år. Givetvis finns det undantag som Skröder, men personligen tycker jag att det är lite trist att 90% av alla importer försvinner innan jag knappt har hunnit uppskatta dem.

Det hela är ganska logiskt. Har du fru och barn i New York, då skriver du i regel inte femårskontrakt med en svensk klubb ute på vischan med halvtaskiga kommunikationsmöjligheter. Nej, du skriver ettårskontrakt, där målet troligtvis är att få fart på karriären. Fungerar det, leder det till NHL-kontrakt. Fungerar det inte gör du ett nytt försök någon annanstans.

Som du är inne på börjar detta problem gälla även svenska spelare, eftersom målet tycks vara att sticka över så snabbt som möjligt, men i regel är jag övertygad om att det är betydligt lättare att skapa en bra lagkänsla om killarna i laget känner att de har en framtid ihop, snarare än att alla kommer sticka så fort kontraktet är slut.

J F K: Det som spelar roll är förutom prestationen att spelare stannar ett tag i klubben. En spelare som kommer och drar lika snabbt igen tar sig aldrig in i supportrarnas hjärtan. Svensk eller spansk eller ungersk spelar ingen roll egentligen utan det är tiden i klubben som avgör. Tyvärr så försvinner ju unga killar som blommar ut snabbt till NHL men där finns ju hoppet om att de ska komma tillbaks en vacker dag dessutom är de fostrade i klubben och det gör ju att man får extra känslor för dem. I Brynäs ser vi ju dessutom hur gamla hjältars barn slår sig fram och följer i sina fäders fotspår och detta gör att i alla fall jag får lite extra känslor för dessa spelare. Hjärta för klubben brukar man säga och detta kan kanske visas på många sätt men anknytning till ort och förening sedan barnsben gör det ju definitivt lättare tror jag.