MoDo Hockey

hellge: Oavsett hur samhället i övrigt förändrats, så har tyvärr den gamla goda tiden när man kunde bygga en trupp långsiktigt försvunnit. Även om det var en hel del lindansande på 80-talet, så var spelarna trogna sina klubbar, år ut och år in. Det försvann en och annan spelare, som ersattes med någon junior från de egna leden. Spelarna jobbade som tjänstemän, kommunalarbetare, maskinister och postiljoner, förutom de yngre som titulerades student eller värnpliktig, men de bytte inte lag som vanligt folk byter kalsonger. Att spela 10 år eller mer i samma förening var helt normalt, till skillnad från nu när det är extremt sällsynt och säkerligen en större chans/risk att man spelar 10 matcher för samma förening innan man byter lag igen av en eller annan orsak.

Men nu är det andra tider och det är inte lätt att satsa långsiktigt. Värva mindre och satsa mer på de egna talangerna, säger en del. Visst, men när de egna talangerna försvinner på löpande band och det inte finns några hemvändare att plocka in, och de få som inte blir kvar försvinner på grund av åldersskäl eller skador, vad ska man då göra? Då återstår trots allt bara att värva ett gäng utländska legoknäktar, alternativt plocka in hela J20-laget, med liten eller ingen rutin från SHL. Och även om man gjorde det sistnämnda är risken stor att om någon oprövad talang sticker ut och utmärker sig positivt, så är någon annan klubb framme och viftar med pengapungen innan spelaren ifråga hinner sätta sig på avbytarbänken efter att ha avverkat sitt första byte i sin första match.

Livet som Modoit. Man önskar sig stabilitet och långsiktighet, men belönas med kaoz.

Petey21: Bra skrivet där men det måste påpekas att man också kan värva svenskt, det behöver inte vara utländska legoknektar.