MoDo Hockey

atomragnar: Dahlén spelar nog där han är som lyckligast. Jag ser inget fel i att söka/finna lycka vs. att sträva att komma så långt som möjligt.

Finns många exempel på spelare som tagit sig hela vägen till NHL men mått skit rent psykiskt, Jonte Hedström är väl ett exempel.

Laken: vadå VS? man behöver inte ställa dom två emot varandra, han vill säkert högre upp, men jag tror inte han känner någon stress direkt. Carl Söderberg är väl ett bra exempel på att man inte behöver stressa, och att man kan ha några riktigt fina år i Allsvenskan innan man söker sig högre upp.

Laken: Dahlén är så bra så han kan besluta själv vad han vill göra. Ni missförstår oss ibland då vi vill att killar som han borde få dominera högre upp. Vi är vana att vinka hej då till drömspelare vi hade velat behålla.