MoDo Hockey

Tarasov: Jag tycker att utvecklingen är besvärande. Någon av kanadensarna sade i en intervju, något i stil med: "Alla spelare strävar efter att göra en bra säsong för att få ett bra kontrakt nästa säsong, och om det går bra för laget så ökar det chanserna". Eller Jesper Lindgrens kommentar om att "Allt kan hända i den här businessen".

Visst, jag inser att jobbet som ishockeyspelare i regel inte fungerar i mer än 15-20 år, men... Det är ju inte som att de inte kan ta ett vanligt jobb efter det.

När jag söker jobb så är det en rad saker som ska spela in, och i ärlighetens namn så är lönen den minsta delen. Och då tjänar jag inga astronomiska summor. Att få jobba på ett ställe där min insats verkligen uppskattas och där jag känner att cheferna verkligen tror på mig, är extremt mycket viktigare än att få komma till ett stort företag (även om det rent meritmässigt säkerligen hade varit smartare). Istället har jag alltid haft David mot Goliat-attityden, dvs "Nu ska jag hjälpa det lilla företaget att bli mer framgångsrikt än det stora företaget".

Visst existerar dessa spelare (som Jonathan Dahlén t.ex.), men de är extremt få nuförtiden. Och det har definitivt förstört en del av det roliga.