Nu väcktes minne vill jag säga. Nostalgi, glädje och sorg.
Jag var granne med Stefan på Djupövägen i Sollefteå när jag var en liten parvel på 6-10 år. Han var världens snällaste person. Positiv, glad och som jag sa, en otroligt snäll. Kommer väl ihåg den olyckliga dagen där han gick bort i en bilolycka på väg till, eller ev. ifrån jobbet (som jag kommer ihåg det)
Under några år hände det att man visade ett klipp på TV där Stefan där han med sin otroliga skridskoåkning i stort sett flöt igenom ett helt lag och gjorde ett sagolikt mål i TV-pucken för Ångermanland.
· 
· · 
