MoDo Hockey

digitalbath: Jag är kluven i frågan. När det gäller publik som skanderar "Hata Löven!" så tycker jag som J F K, dvs att det mest blir pinsamt.

Samtidigt tål jag inte "safe spaces" och jag kan känna att det ibland blandas ihop. Ett hån, elakt skämt eller rent av oönskad kommentar, blandas ofta ihop med hat.

Man kan såklart hävda att en ramsa som "Jonte Hedström kan inte äta mat!" är avskyvärd. Personligen tycker jag att den var harmlös och rätt kul - och det är den ända tills man börjar reflektera hur mycket lidande ätstörningar har orsakat. Och då kan man tycka att man givetvis inte ska skandera något som kan förvärra situationen både för Hedström och för åskådare som lider av ätstörningar.

Problemet är att om du väl öppnar den dörren, så blir du tvungen att löpa linan ut. Är det okej att kalla Salo för "tjockis"? Eller att kalla Zuccarello för "hobbit"? Under uppväxten blev jag ofta retad för att jag var kort, så det är något som jag verkligen kan relatera till. De flesta som kallar Zuccarello för hobbit reflekterar säkerligen inte ens över att det skulle kunna upplevas som stötande för kortare personer.

Jag har ändå valt att inte spela offer, utan istället svara med ett leende och säga "Jag är lång där det räknas!". Och jag tror det är så vi måste uppfostra våra barn. Det är inte hållbart att skydda dem från all skit, då blir bara chocken desto större när de väl kommer ut i verkligheten och inser hur brutal världen faktiskt är. Vi måste istället fokusera på självkänsla, att bli hårdhudad och inte bry sig om vad folk säger eller tycker. Safe spaces gynnar ingen. Jag tror att det är lika verkningslöst som när man försökte skydda barnen från actionfilmer och TV-spel på 80/90-talet.

Men som sagt. Att skrika hur man hatar folk hit och dit är ett extremt pinsamt beteende, och det bästa botemedlet är nog att behandla det på just det sättet, dvs att de vuxna i sammanhanget gör narr av det och talar om vilka fjantar de är, istället för att uppröras.