MoDo Hockey

Gavelo: Jag kan köpa att du bara räknar spelare som aldrig spelat i SHL tidigare men samtidigt så innehåller ju varje års kvallag spelare som harvat några säsonger i SHL utan att få ett genombrott, ett antal importer som visade sig långt sämre än vad man hade hoppats på, tidigare stabila SHL-spelare som egentligen är helt slut osv. Det är ju stor skillnad på ”nykomling i SHL” och ”spelare som ej klarar av SHL”. Nu blir det mycket Timrå eftersom jag inte har lika bra koll på andra lag men en sån som Blomqvist tror jag skulle vara en klart godkänt center i allsvenskan. Hartmann skulle vara en helt ok målgörare osv. Däremot märker man att tajmingen och speeden inte räcker till. LaLeggia var ett sidospår, han klarar i viss mening av SHL. I min mening gör han inte det i defensiven. Olofsson som gick från Timrå till löven klarade ju inte alls av det fysiska spelet i SHL men verkar prestera helt ok i löven.

Jag tycker systemet är byggt på ett sätt som gör det extremt svårt att etablera sig i högsta ligan. Ska man gå upp (utan att ha sån tur att man får en Dahlén på reapris) så måste man först ösa in pengar på den allsvenska truppen, gå upp, överleva ett stålbad första säsongen och sen plöja in ännu mer pengar för att år två KANSKE ha ett lag som kan undvika kval.

Timrås SHL-flopp när man gick upp 18/19 tycker jag är ett bra exempel. Ett krigarlag som går upp. Under silly (och brinnande slutspel) så blir man dränerad på alla bra spelare man hade sen har man inte råd att köpa kvalitet och det finns heller inget ledigt på marknaden. Man blir dyngsist och åker ur igen.

Man har ändrat kvalsystemet så att det ska bli enklare att gå upp men svårare att hålla sig kvar. Det är min fasta övertygelse.

{297}: Statistiskt så är det både svårare att gå upp och att hålla sig kvar. De sista åren var det minst ett lag som gick upp. Oftast två. Det är lätt att tro att SHL-lagen är bättre, men skulle vi, Löven eller HV mött er ifjol var chansen över 50% att vi skulle vunnit. Statistiskt sett alltså.