{9682}: Wunderbar, men Pikka hade ändå ett leende, ger min röst.
För övrigt. Har legat i strid med min och min sambos släkt i unga år, när man valde en viktig MoDo-match före nåt 50års-kalas.
Men när vi åkte ur högsta serien, fick man börja tumma på prioriteten för allas bästa.
I morgon kommer jag att kunna börja se matchen nån gång mellan 21-24.
Vill bara kolla om nån mer upplevt detta trauma? Man undviker all social kontakt trots att man omges av folk, INGEN får prata hockey.
Sedan är man lycklig vid hemresan, vet inte hur det gått, tralala . Åsså sätter man sej framför den inspelade matchen, en blå älg o chips framme , tappar för en sekund fokus åsså råkar man av slentrian kolla Text-TV först.....Sedan blir allt tomt,
Snälla snälla snälla, hoppas detta hänt någon mer än mej
· 
www.youtube.com/watch?v=T9TZ_2VPFFU