MoDo Hockey

{5647}: Jag har lite asperger när det gäller musik, dvs att när jag känner att den musikaliska ambitionen snarare handlar om att få maximal "bang-for-the-buck" än att skapa ett mästerverk, så sparkar jag bakut. Jag klarar inte av att lyssna på en låt utan att analysera ackordföljden och skalorna, vilket på sätt och vis är extremt jobbigt.

Skulle du dela ut cheeseburgare från McDonalds på Plattan i Stockholm snarare än ostron så skulle du garanterat få bättre uppslutning, men det säger egentligen ingenting om hur god maten är - eller hemlösas kamp om ett bättre liv.

Bad_Brett: Jag tycker verkligen inte om låten i sig. Den låter oerhört kommersiellt sökande och representerar allt jag ogillar med musik.

Men, jag tycker att You'll never walk alone är direkt urusel. Trots det tycker jag att den är sportvärldens bästa låtar när den spelas inför en match på Anfield.

Det är bara kolla Facebook hur många som ville ha den här låten mot DIF. Det är just gemenskapen, de minnen den representar och att den bara är MoDos som gör det.