MoDo Hockey

Confusius: Jag håller i grund och botten med, men som jag försökte förklara är det en rad faktorer som spelar in. För mig är det skillnad när The Poodles spelar in en rockdänga tillsammans med Tre Kronor och när en schlagerlåtskrivare sjunger om hur MoDo-hjärtat aldrig kommer sluta slå, ett par år efter att personen varit på sin första ishockeymatch och ett par år efter SM-guldet.

I Viljans Vackra Namn känns helt enkelt inte äkta. I en låt som "We Will Rock You" så spelar det kanske inte så stor roll, men om det hade framkommit att Eric Clapton hade hittat på bakgrunden till "Tears in Heaven" för maximera skivförsäljningen, så hade den helt enkelt inte vsrit lika gripande.

Sedan är det alltid lite provocerande att musik alltid ska vara subjektivt. Om någon exempelvis skulle hävda att Emil Kåberg är den bästa playmaker Sverige någonsin fått fram, så hade varenda ishockeysupporter varit överens om att det utspelet hade varit löjeväckande. Men om jag däremot hävdar att Alice Tegnér var en extremt mycket mer kompetent tonsättare än Avicii eller Ulf Lundell, så skulle det garanterat bli debatt, trots att klasskillnaden objektivt sett är minst lika stor som mellan Kåberg och Forsberg. Att ens göra jämförelsen med det musikaliska mästerverket "You Never Walk Alone" blir direkt löjeväckande.

För objektivt sett är inte "I Viljans Vackra Namn" någon stor komposition. Det finns ingen teknisk komplexitet, inga överraskningar. Jag hade kunnat förbise detta om det hade varit ett verk av en livslång MoDo-supporter, men inte en utbildad låtskrivare. Låten tjänar ett syfte och det är att den är så förbaskat simpel att vem som helst kan bröla med. Men Lumberjacks bör lägga ribban högre. Löven-supportrarna kör ju exempelvis en variant av I Will Follow Him, som också har en betydligt högre musikalisk kvalitet och komplexitet.

Så för att summera; "I Viljans Vackra Namn" är en tämligen banal och själlös skapelse. Melodin är inte medryckande på det sätt en hockeydänga ska vara ("Nu tar vi dom!", "Den glider in"," "En för alla, alla för en") och texten är skriven av en person som nyss sett sin första ishockeymatch. Hela premissen med låten är att den ska väcka känslor och förena supportrarna i allsång, och det faktum att låten fått fäste visar väl att låtskrivarutbildningen fungerade, men när ambitionsnivån är jämförbar med en medelmåttig barnvisa så kommer jag inte stämma in i hyllningskören.

Här får MoDo en freebie från mig:

Musik: Var bor du lilla råtta?

Heja, heja MoDo, vi är bäst!
Nu ska vi vinna matchen, vilken fest!
Hur många baljor gör vi? 72!
Hur går det för Björklöven? Si och så!

Tänk vilken stämning det skulle bli om klacken tar i för kung och fosterland... gåshud.