MoDo Hockey

Bad_Brett: nu är du ute på väldigt väldigt djupt vatten. Har en kollega på ett systerföretag i USA jobbat där i 32 år. Ny chef omorganisation, fick 1 timme på sig att tömma sitt skrivbord och lämna byggnaden. Du som jag vet att vilket företag i Sverige som vill göra sig av med folk gör det på ett eller annat sätt. Ska vi även kicka ut folk som är handikappad, gamla eller sjuka ur företaget Sverige? De är ju bara en kostnad och levererar inget till ?företaget Sverige ?

Rht: Jag tycker det är fel att felrykteringar ska kunna bråka sig kvar på en arbetsplats, trots att båda parter vet att det aldrig kommer fungera (tänk Johan Sundström i Frölunda). Jag tror att det ger en bättre morot till de anställda att prestera bra om de vet att de alltid riskerar att stå där utan inkomst.

Har man jobbat i 32 år på ett företag är oddsen stora att energin och motivationen har gått ner någon procent. Dessutom lär personen tjäna bra mycket mer än någon som är 20-30 år yngre, så förutsatt att inte personens rutin är omöjlig att ersätta, känns det som ett väldigt vettigt beslut från företagets sida. Lite som när ishockeyklubbar väljer att inte förlänga med 40-åringar eftersom man vill ha en föryngring.

Sedan glider du in på socialt skyddsnät, men det är en helt annan fråga. Att företagen ges större frihet att sätta vilka löner de vill, eller säga upp personal som inte presterar, betyder inte att vi inte ska ha ett socialt skyddsnät. Problemet blir när politikerna ska skall gå in och bestämma över hur den privata sektorn får jobba. Vi betalar väl redan 70% skatt på marginalen, så det borde finnas rejält med pengar över till handikappade, gamla och sjuka - förutsatt att de förvaltas på rätt sätt.

Exempelvis blir det ju bra löjligt att AP ska åka runt i grön tröja och låtsas träna för en comeback när alla vet att han aldrig kommer spela en minut mer i MoDo. När det blir för krångligt att lösa kontrakt, så hittar klubbarna på sånt här trams istället för att slippa betala lönen.