MoDo Hockey

smyl: Det kastas rätt mycket sten i glashus just nu. När jag skrev att det var idiotiskt att förlänga i 3 år med Karlin, fick jag trettioelva föreläsningar om hur viktigt det är med kontinuitet. När vi sedan åkte ur, hette det istället att "Karlin kan allsvenskan utan och innan". Och när vi nu, trots det överlägset bästa laget på pappret, efter 19 omgångar spelar som i SCA-cupen mot Sundsvall, så har retoriken övergått till "Mäh...! Gör det bättre själv då!".

Man kan argumentera för att vi överpresterade första året i SHL. Samtidigt, om man tittar på hur bra Aagaard, Woods, Dickinson, Rååma med flera har lyckats i andra klubbar, så kanske inte laget var så dåligt trots allt. Men efter det så har det inte varit riktigt bra någon gång, trots högre budget än många av konkurrenterna.

Hade det varit någon arrogant amerikan ifrån Texas som hade stått i båset så hade ingen här försvarat det vi ser nu. Enda anledningen till att folk försvarar Karlin med näbbar och klor, är man inte vill att historien om den förlorade sonen, som kom hem och förde upp oss till finrummet igen, ska sluta med att han får sparken i allsvenskan.

Jag köper helt enkelt inte att det inte skulle finnas en enda tränare i hela världen som skulle vilja träna MoDo och göra ett bättre jobb än Karlin har gjort de senaste två åren.