MoDo Hockey

Domsjö:

Jämfört med ifjol har Hinken klarat sig lindrigt undan. De flesta erkänner nog att om man på så kort tid som Hinken hade att sätta ett mer eller mindre nytt lag på pappret så fixade han in spännande namn som de flesta ansåg ha en stor potential ifall, eller när laget "fått sin tid". Att dessutom mer eller mindre lova in förstärkningar, framförallt på backsidan har han ju varit öppen med redan från början, tillika att han inte kommer att ha någon brådska, dels för att inte köpa grisen i säcken, dels av de ekonomiska fördelarna när marknaden öppnas. Hinken är cool kring det här - även om del verkar tycka att han borde förmedla panik - Vilket vore otroligt oprofessionellt, enligt mig.

Då återstår kritikmässigt egentligen Tränarna, framförallt Karlin och spelarna.

Där kan man ju fråga sig vilket som är hönan eller ägget.

Karlins ansvar är ju att sätta sin spelidé till spelarna. Nu har det tagit längre tid än befarat och inget just nu tyder på att han kommer att lyckas egentligen. Förutom: Backlinjen har varit försvagat av skador och andra frånfällen under just den fas där saker och ting borde börja klarna för spelarna. En så enkel sak som att in en ersättare i form av Berg skapade direkt positiva resultat, men nu är Berg borta igen, de skadade spelarna skall nu komma in i det så snabbt som möjligt.

Men nu börjar tiden även för Hinken att ta för lång tid. Han är ju pressad media, supportrar och antagligen även internt både i form av externa interna och självkritik. Därav så går han ut med kritkiken i media, något annat val är svårt när det börjar koka för mycket utanför de innersta kretsarna. Supportrarna är ju de som har kortast tålamod och skulle man lyssna på dem kan jag konstatera att inte bara en stor del av del av truppen som värvats in borde säljas eller bänkas, utan även de som lojalt valde att vara kvar i laget ifrågasätts på samma sätt. Tränare skall bort, hinken skall bort och nu senast; Styrelsen och hela MoDos organisation skall bort och göras om. Så skulle man summera supportrars omdöme så skall mer eller mindre allt bort, utom namnet MoDo då.

Spelarna då. Många tolkade det som att lagkapten Rundblad kritiserade Karlin för att de inte hade något spelsystem. Jag tolkar det inte så, utan sätter ihop det med Måns intervju i pausen innan. Det var självkritik mot spelarna själva. De kommer inte upp i sin normala standard, de verkar ha tappat självförtroende, de blir stirriga, slår dåliga passningar, de tar inte emot passningar, de chippar tillslut passningar mer eller mindre blint utan eftertanke och absolut inte som man kommit överens om osv. Det var helt enkelt självkritik att man på individbasis spelar så uselt att man inte ens ser ut att ha någon spelidé.

Det är även min bedömning. Inte för att för den delen ta bort Karlins ansvar. Men vad skall man göra när spelarna långt ifrån klarar av de mest fundamentala tekniska momenten? När spelarna inte lyckas förstå de hårda bandagen att den egna inställningen är helt avgörande för att vända på skutan och börja få marginalerna med sig.

Själv så känner jag mig tvingad att försöka vara rationell med de fakta jag har på bordet. Dvs. de saker jag nämnt ovan. Vi har den trupp vi har till förfogande, det skulle ta sin tid (även om det tagit längre tid. Man hade såklart inte gnällt om det gick fortare än man gissade) Vi kommer att få förstärkningar om inte så länge osv.

Det är bara att vänta och se. Sparka, bänka, göra sig av med, omorganisera Modos ledning och sätt att tänka på hur man skall driva klubben är inte realistiska eller aktuella saker att koncentrera sig på. Det ger inga förbättringar, det är alla förstörande saker under rådande situation, rådande tid.

Att leta gamla synder som inte är aktuella just nu är meningslöst, men passar bra i konspirationsteorier.

Att någon junior inte platsade ifjol, men som någon tyckte skulle få spela ändå under de rådande omständigheter som var då är meningslöst ältande. Juniorer har den positionen i alla klubbar, de har inte växt färdigt, de är inte klara spelare, de är inte de man bygger laget till. Det är ju för mig bara en naturlag.

Det är helt värdelöst just nu prestationsmässigt sportsligt. Men jag hoppas och tror på förbättring. Hade jag alltid trott att MoDo bara skulle bli sämre, tror jag att jag skulle börja följa och hålla på ett annat lag.

NuMo: Jag känner att det ofta blir väldigt förenklat när vi ska försöka kartlägga vad som är fel. Gavelo har länge tjatat om vikten av tydligt ledarskap, men det reduceras ofta till en diskussion om mjuka kontra hårda chefer.

Det ligger mycket i talesättet "Delat ansvar är ingens ansvar".

I en normal linjeorganisation hade det varit enkelt.

- Medlemmarna utser styrelse
- Styrelse utser VD
- VD utser sportchef
- Sportchef utser tränare

I vanliga fall, om spelet hade varit dåligt över tid, hade det första steget varit att sportchefen utvärderar tränarstaben och spelarna. Sportchefen skulle sedan kunna begära VD:ns godkännande för att få byta ut en tränare. Om det skulle visa sig vara ett dåligt beslut, så skulle det minska sportchefens chanser till ett förlängt kontrakt, och till viss del även VD:n, som godkände det hela.

Så, vad blir då lösningen? Medlemmarna är tydliga gentemot styrelsen att man inte är nöjda med resultaten. Styrelsen byter då ut VD:n mot en ny VD, som anställer en ny sportslig ledning.

Men i MoDo verkar det vara hela havet stormar. VD:n vill tillsätta en tränare, men blir överkörd av styrelsen som vill tillsätta en annan. Styrelsen anställer sedan själva en sportchef som ska gå direkt under VD:n. Sedan anställer man en VD som tycks stå helt utanför sporten utan som mest verkar fokusera på matteringbaserat ledarskap. Folk säger "Hinken har gjort det bra, det är tränarna som är problemet", vilket i vanliga fall hade varit fullkomlig logisk lapsus då Hinken är Karlins chef, men i MoDo tycks det krävas styrelsebeslut för att få byta ut en tränare... Och styrelsen gillar Karlin. Så...

Man kan tycka att jag skriver spaltmeter och tråkig byråkrati. Men problem uppstår när ansvarsfördelningen är diffus. Jag har upplevt det i min egen karriär; Vi har kunnat vara 10 personer som alla sliter som djur och jobbar 16 timmar om dagen, men ingen vet vem som egentligen har det sista ordet, och då blir det lätt att tänka:

"Jag har gjort allt jag kan, jag kan inte jobba hårdare. Nu är det upp till någon annan."

Det borde såklart vara totalt orimligt att försvara Hinken och samtidigt kritisera Karlin. Tänk er att ni har en obehaglig kollega på jobbet, som börjar kladda på de unga tjejerna och beter sig allmänt obehagligt. Om chefen då skulle säga "Jag har satt ihop en grupp jag tror på, nu är det upp till er" så hade han blivit kölhalad. Men i MoDo är det extremt diffust. Hinken kan stånka över att tränarna gör ett dåligt jobb, samtidigt som det är helt uppenbart att han inte ser det som sitt ansvar, åtminstone inte helt och hållet. Och uppenbarligen ser inte Kedén det som sitt ansvar heller. Och för Strinnholm är ju detta bara ett extraknäck, hela styrelsen kan ju ryka närsomhelst.

Jag känner att denna brist på tydlighet är det största problemet. Jag har varit extremt kritisk mot Hinken, Karlin och även Strinnholm, men jag börjar tro att problemet är större än så.

NuMo:

Den observante kunde nog se hallins markanta ökning av sarg ut i matchen mot Nybro, givetvis förståeligt efter fadäsen mot BIK. Men det blir inte heller bra om det slår över åt andra hållet, dvs när man hela tiden måste åka och jaga pucken.

Förstås naturligt då han är ung och orutinerad men det gäller ju att hitta rätt avvägning, så det inte bara blir alibispel istället.