MoDo Hockey

Peja: Jag tycker du blandar äpplen och päron. Det du säger är att människor som är relativt fattiga idag har det bättre än folk som var relativt fattiga för 100 år sedan. Det stämmer såklart. Och pratar vi fattigdom, håller jag med om att det är det som är intressant att mäta.

Men nu diskuterade vi framgång, och framgång är alltid relativ. Min sambo tävlade i VM i Cheerleading. Det är såklart en stor bedrift, men vi kan nog enas om att det är objektivt svårare att representera Sverige i fotbolls-VM, eftersom konkurrensen är mycket större.

Idag kan vi rekrytera folk från hela världen. Ofta är de mycket billigare i Indien t.ex. Men innan Internet fanns, räckte det många gånger att ha en unik kompetens i den lokala orten för att du skulle vara garanterad jobb. Även om man väljer att se detta som ett nollsummespel, dvs att det moderna samhället även gör det möjligt för mig som individ att söka väldigt många fler jobb än tidigare, så blir det likväl väldigt många fler oförutsägbara variabler än när du visste från 10 års ålder att du skulle ta över fars skomakeri en vacker dag. Inflationen på jobbmarknaden ökar även risken för att talanger slumpmässigt "försvinner i mängden".

Jag är kapitalist uti fingerspetsarna, men även jag kan inse att detta börjar bli problematiskt.