Vi som "varit med" och tillåtit oss att vara med bortasupportrar som älskar sitt lag, vet ju att det där med hat mot en annans förenings supportrar bara är en självsuggestion och därmed en självuppfyllande profetia.
Man kan hålla och älska sitt lag utan att ha de negativa känslorna som den självklara drivkraften för sitt supporteridentitet. Dessutom så finns det så mycket livsvärde i att ha en sund tanke kring det. Unika personer och upplevelser som man mår bra av, i stället för att låtsas något annat och förvägra sig det i tron att det skulle vara vägen till lycka med sin klubb i hjärtat.
NuMo: Jag tycker det har blivit svårare med tiden. Till viss del beror det såklart på att jag själv har blivit äldre. Men 1999 hade jag aldrig känslan att någon av spelarna "sket i det". Givetvis har det funnits enstaka spelare under åren som jag upplevt som diviga. Naturligtvis irriterade jag mig stundom på Salles gamnacke. Men den här känslan med att merparten i ett lag verkar rätt nöjda med att säsongen får ett tidigt slut så att de kan ta sina pengar och åka till Ibiza är en känsla som har kommit på senare år.
Ingenting unikt för MoDo såklart, utan det är hela sporten som har ändrats.Visst finns det spelare i andra lag man stör sig på, men man förknippar liksom inte Hampus Plato med BIK Karlskoga på samma sätt som man förknippade Peter Nordström med Färjestad. Man kan störa sig på vissa spelare, men de är inte lika hårt kopplade till specifika lag och då uppstår inte heller samma rivalitet.
Jag kände ett litet hopp under JVM, där jag fick en känsla av att nästa generation ändå har en något mer romantisk känsla av att "vinna ihop som lag" än vad tidigare årskullar under 2000-talet har haft. Hoppas vi märker av detta i kommande upplagor av MoDo också...
+ 1
Välkommen att skriva i Modos gästbok.
Trivselregler
Hockeysnacks regler
Senast: Vinst mot IK Oskarshamn
Hägglunds Arena, 5-4 (1-1,1-3,3-0)
Vi som "varit med" och tillåtit oss att vara med bortasupportrar som älskar sitt lag, vet ju att det där med hat mot en annans förenings supportrar bara är en självsuggestion och därmed en självuppfyllande profetia.
Man kan hålla och älska sitt lag utan att ha de negativa känslorna som den självklara drivkraften för sitt supporteridentitet. Dessutom så finns det så mycket livsvärde i att ha en sund tanke kring det. Unika personer och upplevelser som man mår bra av, i stället för att låtsas något annat och förvägra sig det i tron att det skulle vara vägen till lycka med sin klubb i hjärtat.