MoDo Hockey

Tarasov: Ja, detta gäng av juniorer gillar jag. Får gärna spela högt upp om de orkar. Kanske jag börjar bli riktig gubbe nu och gillar egna toppjunisar istället för galna Tjeck & Slovaker.

Costanza:

Jag är inne på samma linje som du, men skulle nog säga det så här:

För att juniorer verkligen ska utvecklas krävs en miljö där kravnivån är tydlig och hög – och där spelar de ledande spelarna en nyckelroll. Har du en stark förstaformation eller ett par tongivande spelare som driver tempo och kvalitet varje dag, då får de unga något konkret att förhålla sig till. Det handlar inte bara om matchprestationer, utan om hur man tränar, fattar beslut och agerar i alla delar av spelet.

Jag minns själv hur det var, man ville överlista de bästa spelarna på träningarna varje gång!

Samtidigt skapar det en sund konkurrens. Juniorerna får något att mäta sig mot och en tydlig bild av vad som krävs för att ta nästa steg. Får de dessutom chansen att spela högre upp i laget i rätt situationer, så kan de både bidra och växa snabbare i sin utveckling.

Omvänt, om de ledande spelarna inte håller tillräcklig nivå, finns risken att hela miljön blir lidande. Tempot sjunker, kraven blir otydliga och utvecklingen stannar av. Då spelar det nästan ingen roll hur lovande juniorerna är – utan rätt omgivning blir progressionen begränsad.

Jag minns även att om det var någon av de bästa spelarna som var borta från en träning så gick min ”killerinstinkt” ner…..

Så i slutändan handlar det mycket om balansen: unga, hungriga spelare i kombination med etablerade spelare som sätter standarden. Det är oftast där både individer och lag får bäst förutsättningar att utvecklas.

Personkemi och lagdynamik som en sportchef måste ha förmågan och känslan för…..