MoDo Hockey

...så är det här en bra historia från en match som ingen glömmer.
Året är 1998. Måltorkans mästare AIK har knappt gjort ett mål under säsongen.

Det var dags för årets derby på Råsunda. Hammarby-AIK, en folkfest inför fullsatta läktare och en

entusiastisk publik. Hammarby hade samma eftermiddag en sista, lätt träning på när deras legendariske

mittback Hasse Eskilsson kom med ett oväntat förslag: - Hör ni killar. Vi vet ju alla hur svårt AIK har

haft att få in bollen i mål de senaste åren. Det här bör jag kunna fixa själv, så kan ju ni sticka till

Gröne Jägaren och ta ett par bärs under tiden. Jag kommer efter matchen. En diskussion utbröt mellan

spelarna och tränaren Roffe Zetterlund. Nog visste man att AIK hade haft omvittnat svårt att göra mål,

men Eskil ensam? Skulle det verkligen gå vägen? Efter en stund beslöt man sig dock för att lita på sin

stabile mittback. Spelarbussen avgick mot Gröne Jägaren på Götgatan, medan Eskil satte sig ensam i en

taxi med destination Råsunda. På Gröne Jägaren hälldes de första ölen upp under tiden som Hammarbys

Petur Marteinsson övertalade bartendern att sätta på text-TV:n. Stämningen var redan hög - men efter

ett tag exploderade den när TV:n plötsligt plingade till, texten blev blå och förkunnade: Hammarby -

AIK 1-0 (Mål i 34:e minuten av Eskilsson) Ett kollektivt jubel steg upp från Hammarbytruppen.

Segersånger och lovprisningar av Eskil steg upp ur deras strupar i samma takt som ölen flödade ned i

dem. Tiden gick, Kaj Eskelinen dansade på bardisken med Per Fahlström, samtidigt som man höll ett öga

på TV:n. Man insåg att matchen nu borde lida mot sitt slut. Fler och fler Hammarbyspelare drogs nu mot

TV:n i väntan på att ett slutresultat skulle förkunnas. Plötsligt plingade det till igen: Hammarby -

AIK 1-1 (Mål i 88 minuten av Mjällby) En besviken suck hördes från flera håll, och en kollektiv tystnad

lade sig över Gröne Jägaren. Ett par minuter senare blev texten på TV:n blå, vilket förkunnade att

matchen nu var slut. -Hur kunde det bli så här? Stönade målvaktstränaren Ronnie Hellström med blicken

sänkt. -Faan, sade Caesar Pacha, själv gammal AIK:are. Truppen gick, respektive raglade ut mot

spelarbussen, som med en rivstart for iväg med destination Råsunda. Där hittade man Hasse Eskilsson

sittandes i omklädningsrummet med huvudet begravt i händerna. Roffe Zetterlund stegade fram, satte sig

bredvid Eskil med armen om hans axlar och frågade med mjuk röst: - Vad var det som hände? Eskil tittade

rödgråten upp mot sina kamrater, och började med snyftande röst förklara: - Det började ju så bra…

Första halvleken var jämn, men efter att jag hade nätat så tog jag över matchen och dominerade helt

andra halvleken… Här tog känslorna över, och rösten blev märkbart darrig, samtidigt som tårarna steg

upp i Eskils ögon… -…ända tills…tills…jag blev utvisad i 65:e minuten…