NHL

JimmyH: Jag tycker inte alls att det är vad jag säger, däremot så hävdar jag att antalet majors brukar kunna vara en indikator på om en match är "het" eller ej. Det är ju inte som på 80 och 90-talet, där Probert slogs med Domi bara för att det var vad dom förväntades göra. Idag regleras sånt rätt mycket i regelboken (med 2 (3?) fighter i en match= avstängning och likaså om man startar en fight med mindre än 5(?) minuter kvar).

Handen på hjärtat, hur ofta, sedan Ulf Samuelssons tid, orsakar en svensk i NHL speciellt heta känslor hos en motståndare? Var det när Alfredsson sköt en puck på Niedermayer i slutminuten av den avgörande stanley cup finalen för några år sedan?

Jag reagerade på kultur-snacket då jag ansåg att du anspelade på att jag skulle tycka att det på något sätt fanns biologiska skillnader på hockeyspelare från olika länder när jag i själva verket enbart menar att det är sociala skillnader som föranleder mitt resonemang om svala känslor i nuvarande detroit, eller, för att citera en gammal kanadensisk stofil, "chicken swedes"...

Olle: Ja du... Räcker väl med Chicago-serien nu.

Niklas Kronwall för några dagar sedan. Minns du den tacklingen?

Tomas Holmström skapar alltid heta känslor kring hans sätt att spela. Samuel Påhlsson har väl varit i Zätas ansikte under fyra matcher nu.

Européer rent allmänt skapar nog lika mycket heta känslor som nordamerikaner i snitt per spelare. Det finns ju trots allt flest hockeyspelare i Kanada. Alexander Ovechkin höll på att pensionera Sergei Gonchars knä och har väl inte den ödmjukaste spelstilen precis. Jarkko Ruutu är en av hela NHLs mest hatade spelare, kanske mest hatad av alla.

Hur tuffa ett lag är eller hur mycket känslor de upprör mäts vare sig via major-utvisningar eller efter vilket land spelarna är födda i. Tacklingar, täckta skott och vinster är nog bättre markörer.