Rögle BK

Visst är det härligt med ödmjuka supportrar med någon förmåga till objektiv analys av hur ens eget lag uppfattas av andra.

Samma typ av stolthet som hos den här gossen? gfx.aftonbladet-cdn.se/image/12053874/210/normal/15d401cb68143/5muhlegg 

Metal Guru: Och så kom det sig, en kulen oktoberkväll i nådens år 2012, att Hockeyguden satt för sig själv och spelade läpp och glodde
på en (mycket trist) elitserietabell.

Och i ögonvrån fick han - eller hon? - syn på det lilla samhället Ängelholm och skakade på huvudet med en suck. "Pffft", tänkte han/hon/den. "Titta på dessa människor. Där står 3976 själar, samlade för att se sitt lag spela ännu en match. Ett lag som spelat en komaframkallande hockey, och som håller på att drunkna sist i tabellen. Och nu ska de möta ett av seriens
starkaste lag.

Jamen lycka till. 3976 förvirrade själar, en lördagkväll. Det finns så MYCKET annat de kunde göra. De kunde gå på bio. De kunde sitta i tv-soffan och glo på Så mycket bättre, pimpla vin och äta tacos. De kunde sticka en tröja. Lägga patiens. Vad som helst, skulle vara mer gynnsamt för deras mentala hälsa. Men här står de, och klappar ynkligt och
sjunger sina ramsor lite tamt.

Men vad är det då för FEL på dessa människor? Har de ALLS inget innehåll i sitt liv? Njuter de av utdragna plågor i alla former? Eller, är de kanske bara lite... efterblivna?" Hockeyguden rapade, och sträckte på sig. Och sedan tänkte han/hon/den: "Nåja. Nu är det dags för lite rockn'roll."

Och i Lindab Arena stod bland annat en åskådare som vi kan kalla K70. Och hon var i lika delar häpen och mycket lycklig. Ty det spel hon fick se Rögle spela, kunde hon inte påminna sig att hon sett sedan bröderna Abbott ännu var grönvita. Och den inställning som bland annat Alexander Barta förmedlade med både blick och kroppsspråk, den var närmast att jämföra med Johannes Salmonsson då han klättrade över och GENOM en 100kilos Moraback för att spela fram Mattias Sjögren till 2-1, när Rögle avancerade till ES för drygt fyra år sedan.

Även när matchen var slut, log hon nöjt och såg framför sig hur Barta
la beslag på pucken bakom egen målbur, sneglade på klockan som sa 29 sekunder kvar av PP, och sedan förmådde alla att vika undan i hans väg över isen genom ren vilja och attityd, så att alla kunde förstå att INNAN DETTA PP ÄR ÖVER SÅ SKA DET FANIMIG BLI 2-0. Och så blev det.

I tredje perioden tyckte Hockeyguden ändå att det blev lite för ospännande, och att den lyckliga hemmapubliken kanske riskerade
att drabbas av hybris. Så då bjöd han/hon/whatever den löjliga Clöööben på några skitmål helt i onödan. "För", tyckte Hockeyguden, "det ska ju vara lite som ett Kinderägg. En överraskning, och spännande, och choklaaaaad." Och sedan ritade Hockeyguden in tre vackra och svårt efterlängtade poäng till Rögle, och somnade därefter tvärt, med en än så länge oviss inställning till Röglesupportrarnas fortsatta liv och prövningar.

Men i Ängelholm och på några platser till var människor lyckliga. Ty de hade påmints om att en hockeymatch faktiskt kan vara sådär ROLIG att titta på, och inte bara en utdragen gäspning medan man funderar på när man får åka hem och hur det ska gå i kvalserien.