Det är enkelt.. Hockeyn är som ett gift, en drog som man aldrig kommer loss från hur många "avvänjningskurer" det egna laget än bjudit på.
Man svär ve och förbannelse för att man i isande kyla och snorhala vägar kört till en bortamatch och så spelar laget uselt. Men man lever för de underbara ögonblicken, de otroliga vändningarna, segrarna, de uppväger alla umbäranden, de enorma bensinräkningarna, magproblemen efter all onyttig mat längs Sveriges vägkrogar, avsaknad av sömn efter att kommit hem mitt i natten, de småspydiga kommentarerna på jobb dagen efter en förlust ("körde du 30 mil för att se de förlora med 6-1?").
Hockeyn är som ett gift, en drog som man aldrig kommer loss från hur många "avvänjningskurer" det egna laget än bjudit på.
Man svär ve och förbannelse för att man i isande kyla och snorhala vägar kört till en bortamatch och så spelar laget uselt.
Men man lever för de underbara ögonblicken, de otroliga vändningarna, segrarna, de uppväger alla umbäranden, de enorma bensinräkningarna, magproblemen efter all onyttig mat längs Sveriges vägkrogar, avsaknad av sömn efter att kommit hem mitt i natten, de småspydiga kommentarerna på jobb dagen efter en förlust ("körde du 30 mil för att se de förlora med 6-1?").
Kan man låta bli ?? Svaret är ett entydigt NEJ.