"Vi unnar varandra framgång" är Skellefteå AIKs värdegrund för den som undrar.
Ingen kommer att mot sin vilja att bli tvingad att spela i Skellefteå AIK. Förstår att Arvidsson vill pröva lyckan, och skulle det inte gå bra är han givetvis välkommen hem. Eller ifall Nashville helst ser att han tar ett till år i SHL, och Arvidsson vill detta, då är han också välkommen hem. Detsamma för alla andra talnger vi skickat till Nordamerika, de är alla välkomna hem ifall det inte går vägen. Framtiden ser ljus ut för Sveriges bästa lag, och vi behöver inte tvinga någon, för vi har många som söker sig till oss. Vi behöver inte reaköpa leftovers från allsvenskan som tar ett eller två hundår innan de drar vidare.
Det man kan undra över, är varför Skellefteå AIK är landets näst mest populära klubb att representera (efter Frölunda) bland spelarna i SHL? Detta enligt Canal + spelarenkät. Luleå var som sagt den minst populära klubben. Kombinera detta med det faktum att det knappt finns några spelare ur egna led så känns epitetet ”Klubben som Gud glömde” fullt rättvis.
MOBILT
· 
Bagdad Bob når oanade höjder i sitt Bagdadboberi!
Ingen har väl undgått att Skellefteå AIK har fostrat ett gäng talanger till världens bästa liga? Dessutom har vi en majoritet i det nuvarande SHL-laget som kommer från den egna kommunen och som är fostrade i juniorlaget.
Luleå har alltså NOLL stycken spelare i nordamerika (förrutom Mållgan och Boris Bengtsson då). Nu har man slagit personligt rekord och har faktsikt hela TRE stycken spelare från den egna kommunen i sin trupp.
Alltså, grundregeln är att man inte ska hålla på och mopsa upp sig om man väger drygt 40 kg. Då kan det gå illa.
Bifogar ett klipp på Sven Savage... (den lille fjanten i keps!)