Timrå IK

Inte utan at man börjar funderar, och drömmer sig bort till tider då man kunde ta Orsa Racern till rinken, och snällt parkera den vid sargen av äkta trä, och promenera in i en väl kyld omklädnings kur, ja det var kalt men samtidigt var det som gemytligt med, och höjdaren var om man kom så man fick byta om då STOR POJKAN, skulle byta, då var man kung, sitta och språka med dom då var man med liksom, och stolt visade man upp sin nya klubba , Uffes special, utan hok, gick själv och köpte den mins jag av en gubbe i föreningen, f-n vad stolt man var, min alldelens egna och nya klubba, som om jag mins rätt kostade fem kronor, då var man stor, och stor pojkarna lindade klubban åt en så man fick en liten plutt längst upp, sedan Farsgubben varit och sågat den i rätt längd,

Då var det bara att snöra påsig sina Gul blåa Jofa rör, men blåa trä skydd med den j-la bygeln som aldrig stämde från gång till gång, satt dom inte för löst så man gjorde en långrivare i skydden så de drev iväg till en annan planet, så satt dom så j-la hårt att man fick ha slägga att försöka få av sig dem,

Men av kom dom, och lite tufft jo man har ju sett hur Pojkan gjorde, var en viktig ritual detta, var f-n inte bara vräka sig ut på plan heller, Nä först ska man i höger hand hålla klubban för att med vänster hand ha i fickan krampackigt tag om pucken, som måste slängas ut samtidigt som man sätter högra skridskon på isen, nu j-lar var det viktigt att det vart rätt, hela min Hockey karriär hängde på hur skulle jag tuffast ta mej genom båsdörren,

Sedan var det en skit sak, in kom jag och sladdade runt på hela lädret, och skulle skuta höjdare, och ju mer jag tog i ju spektakulärare vart bakåt volterna, Mins vad lycklig jag var första gången man fick den över sargen och fick göra som dom andra springa i djupsnön och leta min puck,