Per HApps: Ironiskt på allvar blir det först när man läser fyll-Hasse Anderssons krönikor. Som den här; I matchprogrammet inför match 5, den sista matchen i "slakten i Västernorrland", skriver Hasse bl.a följande lilla anekdot:
Igår spelade de båda lagen med lika många spelare - tre femmor - och speltiden var ungeför lika med andra ord. Topparna: Mattias Timander i hemmalaget med 24.32 (Sundström 23.00 samt Petri Kokko i Timrå med 25.06 (Hahl 24.35). Ytterligare jämförelser: I de tre femmor MODO ställde upp med fanns t i o spelare som gått genom stadens hockeygymnasium till elitserien - vidare bara tre utländska importer. I Timrås tre femmor hittade vi s e x finska spelare samt Petr Tenkrat och Peter Regin. Dessutom Per Styf som också han gått på hockeygym i Örnsköldsvik. Lite skillnad det!
I efterspelet, eller bitterhetens karga sken, välj själva, skriver Hasse följande, denna gång i en krönika på hemsidan:
Timrå IK fick sin revansch i Slaget om Västernorrland, som den här gången inte blev någon riktig batalj. Duellen uteblev helt enkelt med tanke på att motståndet för ofta var för svagt. Visst är det ändå som en tanke att det var just på dagen som Timrå IK fick sin revansch. 18 mars 2007 pricksköt Per Svartvadet in 2-1 i sjunde avgörande matchens sudden death. Och så 18 mars 2008 lekte sig alla finnar i Timrå med Hahl, Pärssinen, Pöyrölä fram i Swedbank Arena och vann med 4-1 i matcher. Det finns inget att skylla på längre, men självklart hade till sist alla skadorna betydelse. Det går inte att så länge klara sig utan så många backar, däribland sådana kanoner som Timander och Hållberg.
Vidare...
SM-guldet 2007 gjorde att kraven stundtals blev orimliga, för höga. Hemvändarna, de så trogna, hade då pressat sig till det yttersta och även om aldrig Svartvadet o co erkände det - och aldrig kommer att göra det - insmög sig en mättnad, som man aldrig fick bukt med. Man hade nått sitt mål. Nu väntar nya mål och nya utmaningar.
Så det var här som mättnaden, trots allt, blev en sanning då. Faktiskt helt utan modifikationer. Bara naket, avklätt. Heder åt Hasse. För visst fan vek MoDos stjärnspelare ner sig nåt alldeles kopiöst i kvarten. Vi var enormt bra, självklart, men man fick känslan att något fattades de Modoitska spelarna. Hjärta, månne? Eller hur var det med det där nu.. "dom, sakna hjärta? hur skulle det kunna vara möjligt? Nej, vi skippar det. Harald torde väl vara en bättre person att gå i envig med för att söka förklaring. Han orkade ju inte gnälla lika mycket som ifjol heller, med det är väl egentligen allt sagt där.
Jag fick frågan i MoDoboken innan match 1, på tal om skadeläget i de båda lagen: Den lät såt i stil med: "-Erik Andersson, skadad, vem är han? Hur många NHL-matcher har han gått? Fullständigt betydelselöst, skulle jag säga. Eller vad säger du Sussie? Eller det var förstås under nicket "prince of New York" du gick när det verkligen begav sig. Det vill nog till för den gamle Sundsvall Hockey-tränaren Rindell att rätta in manskapet i ledet igen nu, för en förlust i kvarten är förstås ett jättemisslyckande för MoDo. Kommer den mot Timrå blir den nog i det närmaste fiaskolik. Det är ju tur att de verkar få behålla Fredrik Andersson iaf. Tack men nej tack.
Det är många härinne som inte är riktigt riktiga. Jacke vann matchen åt oss senast. Idag håller han oss kvar i första innan laget rasar ihop fullständigt i andra. Men vad gör då merparten av er? Skriker över att han inte tar 6-2. Otroligt. Tammefan.
Igår spelade de båda lagen med lika många spelare - tre femmor - och speltiden var ungeför lika med andra ord. Topparna: Mattias Timander i hemmalaget med 24.32 (Sundström 23.00 samt Petri Kokko i Timrå med 25.06 (Hahl 24.35).
Ytterligare jämförelser:
I de tre femmor MODO ställde upp med fanns t i o spelare som gått genom stadens hockeygymnasium till elitserien - vidare bara tre utländska importer. I Timrås tre femmor hittade vi s e x finska spelare samt Petr Tenkrat och Peter Regin. Dessutom Per Styf som också han gått på hockeygym i Örnsköldsvik.
Lite skillnad det!
I efterspelet, eller bitterhetens karga sken, välj själva, skriver Hasse följande, denna gång i en krönika på hemsidan:
Timrå IK fick sin revansch i Slaget om Västernorrland, som den här gången inte blev någon riktig batalj. Duellen uteblev helt enkelt med tanke på att motståndet för ofta var för svagt.
Visst är det ändå som en tanke att det var just på dagen som Timrå IK fick sin revansch.
18 mars 2007 pricksköt Per Svartvadet in 2-1 i sjunde avgörande matchens sudden death.
Och så 18 mars 2008 lekte sig alla finnar i Timrå med Hahl, Pärssinen, Pöyrölä fram i Swedbank Arena och vann med 4-1 i matcher.
Det finns inget att skylla på längre, men självklart hade till sist alla skadorna betydelse. Det går inte att så länge klara sig utan så många backar, däribland sådana kanoner som Timander och Hållberg.
Vidare...
SM-guldet 2007 gjorde att kraven stundtals blev orimliga, för höga.
Hemvändarna, de så trogna, hade då pressat sig till det yttersta och även om aldrig Svartvadet o co erkände det - och aldrig kommer att göra det - insmög sig en mättnad, som man aldrig fick bukt med.
Man hade nått sitt mål.
Nu väntar nya mål och nya utmaningar.
Så det var här som mättnaden, trots allt, blev en sanning då. Faktiskt helt utan modifikationer. Bara naket, avklätt. Heder åt Hasse. För visst fan vek MoDos stjärnspelare ner sig nåt alldeles kopiöst i kvarten. Vi var enormt bra, självklart, men man fick känslan att något fattades de Modoitska spelarna. Hjärta, månne? Eller hur var det med det där nu.. "dom, sakna hjärta? hur skulle det kunna vara möjligt? Nej, vi skippar det. Harald torde väl vara en bättre person att gå i envig med för att söka förklaring. Han orkade ju inte gnälla lika mycket som ifjol heller, med det är väl egentligen allt sagt där.
Jag fick frågan i MoDoboken innan match 1, på tal om skadeläget i de båda lagen: Den lät såt i stil med: "-Erik Andersson, skadad, vem är han? Hur många NHL-matcher har han gått? Fullständigt betydelselöst, skulle jag säga. Eller vad säger du Sussie? Eller det var förstås under nicket "prince of New York" du gick när det verkligen begav sig.
Det vill nog till för den gamle Sundsvall Hockey-tränaren Rindell att rätta in manskapet i ledet igen nu, för en förlust i kvarten är förstås ett jättemisslyckande för MoDo. Kommer den mot Timrå blir den nog i det närmaste fiaskolik. Det är ju tur att de verkar få behålla Fredrik Andersson iaf. Tack men nej tack.