Det där känner jag igen. Inte första gången man inte vågat jubla direkt. Det blev desto mer efteråt! Mattiasson kasse var annars också rätt oväntat, men SÅ jävla skön... Och tänk att det blev segermålet!
Jåkkinen: Jag må vara bitter, men har ytterst svårt att förstå att man väljer att vara gubbsur istället för att åka och hylla vår största klubbikon genom tiderna.
Vem vet, Boyce kanske också gjort sin sista match!
