Problemet med Timrå IK är att när det går dåligt får man in den där kämparglöden efter ett tag och man lirar bra en säsong eller så. Sedan får spelarna svullna huvuden och tror att dom är världsmästare och får en dålig säsong och tappar självklart den där kämparglöden.
Det tycks ha varit Timrås problem länge nu. Jag var inte med i glansdagarna självklart, det är jag för ung för. Men den tydliga historien jag hört är att Timrå brukade göra en bra säsong som dom följde upp med en dålig säsong på grund problemet jag nämnt ovan.
Problemet är ju att vi har haft ett bra lag några säsonger nu och i mina ögon har mycket av kämparglöden försvunnit (inför säsongen dvs). Jag trodde inte den skulle behövas heller men jag är glad att den börjat infinna sig igen. Spelet är inte super ännu men nu jobbar alla spelare iaf olikt i början av säsongen då det fanns många som gled runt ungefär som det var friåkning och inte en hockeymatch...