Jockz: Mycket möjligt! Men jag tror inte det skulle fungera i praktiken i Timrå. Då måste hela klacksektionen struktureras om. Och hur skall man kunna göra det? Hur får man frivilligt folk att lämna ståplats om det inte bidrar? Något generellt förbud kan man ju inte sätta. Det skulle inte heller Timrå IK som arrangör gå med på. Det är praktiskt taget omöjligt att förhindra folk ifrån att ställa sig på ståplats för att det inte sjunger med i ramsorna. Även om det naturligtvis vore det optimala.
Ärligt talat har jag ingen patentlösning på hur man skall komma tillrätta med den ensidighet som till stor del råder just nu och har gjort i ett flertal säsonger. Det är inte samma "vi-känsla" längre över det hela även om vi håller på samma lag. Förr var vi en enda stor familj. Nu har en del gamla uvar börjat maka på sig (däribland jag till viss del) och mycket nytt har kommit till. Att få in nya ansikten i klacken behöver naturligtvis i sig inte innebära någonting negativt. Men differensen på åldrarna är för stora. Antingen är det kepsprydda tallefjantar till farbröder som återfått lusten till hockeyn igen som ställer sig där och inte kan ett smack om läktarkultur och vägrar förlika sig med nymodigheterna eller så är det unga osäkra själar som inte varit med på den historiska före 2000 och inte vet hur de skall förhålla sig i den nya gemenskapen och inte vågar ta för sig riktigt, Där har en sån som jag ett visst ansvar ändå trots allt även om jag inte ingår i någon läktargrupp eller sitter i styrelsen längre. Men jag har ändå ett brett nätverk utav kontakter och är relativt påläst och kan berätta historien om Timrå IK och hur föreningen arbetar samt vilka värdegrunder som vi supporrar skall genomsyras av. Jag har väl kanske varit lite för dåligt på den punkten i ärlighetens namn och får nog ta mig en funderare på hur jag bäst skall kunna göra nytta till gagn för medlemmarna i Supporterklubben även fast jag står vid sidan om.
· 
· 
Ärligt talat har jag ingen patentlösning på hur man skall komma tillrätta med den ensidighet som till stor del råder just nu och har gjort i ett flertal säsonger. Det är inte samma "vi-känsla" längre över det hela även om vi håller på samma lag. Förr var vi en enda stor familj. Nu har en del gamla uvar börjat maka på sig (däribland jag till viss del) och mycket nytt har kommit till. Att få in nya ansikten i klacken behöver naturligtvis i sig inte innebära någonting negativt. Men differensen på åldrarna är för stora. Antingen är det kepsprydda tallefjantar till farbröder som återfått lusten till hockeyn igen som ställer sig där och inte kan ett smack om läktarkultur och vägrar förlika sig med nymodigheterna eller så är det unga osäkra själar som inte varit med på den historiska före 2000 och inte vet hur de skall förhålla sig i den nya gemenskapen och inte vågar ta för sig riktigt, Där har en sån som jag ett visst ansvar ändå trots allt även om jag inte ingår i någon läktargrupp eller sitter i styrelsen längre. Men jag har ändå ett brett nätverk utav kontakter och är relativt påläst och kan berätta historien om Timrå IK och hur föreningen arbetar samt vilka värdegrunder som vi supporrar skall genomsyras av. Jag har väl kanske varit lite för dåligt på den punkten i ärlighetens namn och får nog ta mig en funderare på hur jag bäst skall kunna göra nytta till gagn för medlemmarna i Supporterklubben även fast jag står vid sidan om.