En liga där ingen kan åka ur hur spännande är det? Jag gillar lidelsen slitas, mellan hopp och förtvivlan. Om ett lag kommit sist tre år i rad, hur skulle intresset vara att se ett sånt lag, skulle dom locka publik! Kommer publiken bara när det är svenskalag som möts?
Jåkkinen: Jag må vara bitter, men har ytterst svårt att förstå att man väljer att vara gubbsur istället för att åka och hylla vår största klubbikon genom tiderna.
Vem vet, Boyce kanske också gjort sin sista match!
