Timrå IK

Jag längtar Otroligt mycket till ES premiären.

Ser på gamla Timrå Matcher på C+ som går i repris lite då o då o gråter som ett barn i soffan över alla härliga mål o jublen i Eon blir som ett euforiskt varmt ösregn i hjärtat, medan väderbitna män slänger sig om varandras halsar o skriker med den klara, tidlösa blicken rakt in i hjärtat på en.

Hockeyn börjar så smått att dra igång nu på försäsongen o Timrå spelar sin 1:a match på lördag o det känns fantastiskt.

En hel sommar utan hockey det har fått hela min kropp att darra av abstinens.
I morse vaknade jag med ena benet hängandes ut över sängkanten.
Jag hade sparkat upprepade gånger mot sänggaveln o även dunkat iväg väckarklockan med en handledare i väggen medan jag drömt att jag gjort min debut i Timrå.

Jag är X antal år.
Det är uppenbart något fel på mig, inne i skallen.
Avhållsamheten från Timrå hockey gör underliga saker med mig.

Hjärtat däremot är intakt.

Kommer det komma någon till värvning eller är truppen spikad nu?