Fyra bortamatcher, en avklarad, mot en bottenkollega, med betyget stora U. Det är nu januari och elitseriens berömd hockeytåg går. Om tre matcher är det min gissning att de två kvalserielagen är klara. Sedan kan de övriga göra upp om slutspel. Jag kan inte se nått annat scenario för TIK och SSK. Det är de två klart sämsta lagen. Med nuvarande inställning slutar vi sist.
Ur övriga perspektiv verkar den här gruppen ha svårare än tidigare halvfiaskotrupper att samla sig. Åtminstone förefaller det så för en utomstående betraktare som dock sett alla matcher. Eftersom spelide, förmåga och kapacitet saknas, återstår bara att kriga och grisa sig kvar. Problemet är bara att denna egenskap saknas i ännu större utsträckning...
Kan man få den här gruppen att bli heligt förbannad? Kan man ge dem nån sorts mål och mening genom att skapa en gruppkänsla och stolthet värd att kämpa för?
I så fall undrar jag om det inte trots allt är dags att visa lite missnöje över laget, också på läktarplats. Tro mig, om inte julevangeliet kommer sent i år, så är vårt kära lag avhängda på kvalserieplats nästa gång de dyker upp i eon arena. Kanske man gör dem en tjänst genom att manifestera det betyg som de förtjänar så här långt - en rejäl vissel och buandekonsert. Egentligen, varför kan man inte son supporter till detta lag visa missnöje? Om det endast innebär en promilles chans att någon av dem blir åtminstone lite förbannad så är det väl värt att prova?
Det är som alla föräldrar vet: Inte fan är det till barnens bästa att alltid gulla, curla och ge dem socker? Ibland måste man säga ifrån. Det är fan imig en skyldighet att säga ifrån ibland... Det här " i ur och skur" hejjandet som ska ge sken av ständig kärlek blir från supporterhåll lika missriktat som hos en förälder som aldrig kan säga ifrån till ett barn.
Nuvarande ömhetsbevis kommer att vara enkelriktade när årets knektar lämnar skeppet och söker sig från en förening de spelat ner i allsvenskan.
Låt det slutligen vara sagt. Jag tycker att ledarstaben bär ett tungt ansvar! Allt från den uppenbart katastrofala scoutingen av tex hirscho och jokela till att starta säsongen med ofullständig trupp. I det förstnämnda fallet undrar jag hur många spelare som är försäsongstränade värdigt ett ES-lag? Mins Mollas konstaterande sist det begav sig i kvalserien. Men också tränarna. Vad fanken är deras ide med detta egentligen? Och om de nu saknar ide: var är deras berömda förmåga att skapa en grupp och teamkänsla att slåss för?
Men till sist är det ett lag som är så genomgrått att fjolårets katastrof framstår som kärlek... Tänk, ifjol hade vi corso, sonnenberg, caslava, päjäärvi, ja till och med meunier, som hade lite spets och vinnarinstinkt.
lincoln: Det stämmer att vi hade ett betydligt bättre lag ifjol. Spelarbudgeten ökade ju faktiskt till år, men avkastningen på Linkans nyförvärv för säsongen är så skrattretande usel att det tveklöst hade varit mer effektivt att blunda och peka på spelare på eliteprospects.
Hur ska vi kunna lyckas när vi har (tillsammans med Freddan) Elitseriens sämsta sportchef?
lincoln: Ni har ju rätt tufft motstånd i de kommande matcherna, men annars så har ni ju varit vassare på bortaplan så här långt. 25 poäng borta mot 18 hemma. Så det finns ju ingen mening med att bryta ihop på förhand.
Sen kan man ju undra varför programmet är lagt som det är. När ni har spelat era tre bortamatcher så kommer ni att ha spelat matcher 16 hemma och 21 matcher borta.
Ur övriga perspektiv verkar den här gruppen ha svårare än tidigare halvfiaskotrupper att samla sig. Åtminstone förefaller det så för en utomstående betraktare som dock sett alla matcher. Eftersom spelide, förmåga och kapacitet saknas, återstår bara att kriga och grisa sig kvar. Problemet är bara att denna egenskap saknas i ännu större utsträckning...
Kan man få den här gruppen att bli heligt förbannad? Kan man ge dem nån sorts mål och mening genom att skapa en gruppkänsla och stolthet värd att kämpa för?
I så fall undrar jag om det inte trots allt är dags att visa lite missnöje över laget, också på läktarplats. Tro mig, om inte julevangeliet kommer sent i år, så är vårt kära lag avhängda på kvalserieplats nästa gång de dyker upp i eon arena. Kanske man gör dem en tjänst genom att manifestera det betyg som de förtjänar så här långt - en rejäl vissel och buandekonsert. Egentligen, varför kan man inte son supporter till detta lag visa missnöje? Om det endast innebär en promilles chans att någon av dem blir åtminstone lite förbannad så är det väl värt att prova?
Det är som alla föräldrar vet: Inte fan är det till barnens bästa att alltid gulla, curla och ge dem socker? Ibland måste man säga ifrån. Det är fan imig en skyldighet att säga ifrån ibland... Det här " i ur och skur" hejjandet som ska ge sken av ständig kärlek blir från supporterhåll lika missriktat som hos en förälder som aldrig kan säga ifrån till ett barn.
Nuvarande ömhetsbevis kommer att vara enkelriktade när årets knektar lämnar skeppet och söker sig från en förening de spelat ner i allsvenskan.
Låt det slutligen vara sagt. Jag tycker att ledarstaben bär ett tungt ansvar! Allt från den uppenbart katastrofala scoutingen av tex hirscho och jokela till att starta säsongen med ofullständig trupp. I det förstnämnda fallet undrar jag hur många spelare som är försäsongstränade värdigt ett ES-lag? Mins Mollas konstaterande sist det begav sig i kvalserien. Men också tränarna. Vad fanken är deras ide med detta egentligen? Och om de nu saknar ide: var är deras berömda förmåga att skapa en grupp och teamkänsla att slåss för?
Men till sist är det ett lag som är så genomgrått att fjolårets katastrof framstår som kärlek... Tänk, ifjol hade vi corso, sonnenberg, caslava, päjäärvi, ja till och med meunier, som hade lite spets och vinnarinstinkt.
Vad fan har vi nu? Hur fan ska detta sluta?
Redigerad kommentar