Timrå IK

Taurus: Jag skulle vilja påstå att det egentligen inte är tempot och skridskoåkningen som de största bristerna sitter i. Snarare den icke-existerande tanken och tryggheten i spelet. Mot ett visst typ av motstånd får man utrymmet, och då hinner man spela med farten uppe, Mot annat motstånd står man helt handfallna. Kolla på hur otroligt snyggt Skellet forecheckade/styrde bort oss i mittzonen i kväll. Dom visste precis vad dom skulle göra, och dom jobbade konsekvent. Varpå timråspelarna blev uppbromsade, fick vända om, blev stillastående/långsamma i mittzon, sumpade puckar...osv.

Jag tycker att det är rätt uppenbart att vi inte har ett fungerande grundspel ö h t.
Nu kan vi inte skylla på skador och nya formationer längre. Herregud. Vore det där det satt, så borde en coach med koll på läget ha gått ner ett par snäpp i enkelhet. Nu känns det snarare som att Perra försöker få spelarna att lösa tredjegradsekvationer i uppspelsfasen.

Bragd-Birger:

Visst sitter problemet i strukturen, men oavsett motstånd tycker jag att allt för ofta står man stilla och tappat allt vad fart heter när man får passet. Man kommer aldrig in i zonen med fart. Verkar som om ingen vet vilka åkvägar man ska ta??

Bragd-Birger: Värmlänningar försöker alltid arrangera Beethovens Nionde Symfoni för gitarr och dragharmonika. Ligger i blodet.