Ja, vi har en riktigt dålig backbesättning - med Kolan och Jokela som klarast lysande 'stjärnor'. Men likväl: det finns fler lag som har riktigt dåliga backar. AIK och SSK t ex. Jag vidhåller att det största problemet är taktik och coaching. Det finns ju inte någon röd tråd i någonting.
Jag har i ett antal matcher blivit helt tokig på framförallt Jokelas omotiverade dräll i egen zon (ni vet situationen: Jokela får pucken i ett hyfsat lugnt läge, men väntar så länge med att göra något med den att han blir fastcheckad och förlorar den i en närkamp). Vad gör hans lagkamrater? Inte sällan ställer sig backpartnern i ett väldigt märkligt passningsläge (helst på Jokelas 'blinda' sida), medan forwards försvinner upp och lämnar två motståndare kvar mellan sig och backarna. När ska man inse att det inte funkar? Vi kan gnälla hur mycket vi vill på Jokos obefintliga spelsinne, kyla och handleder - men va faen! Är det inte hög tid att spela på det material man har?
Om man tittar på våra motståndare - och gärna då exempelvis AIK och SSK som sannerligen saknar djup och spetskompetens där bak - är skillnaden i hur man löser situationerna och hjälper varandra uppenbar. Den andra backen är vaken. Ser till att röra sig enligt uppgjort mönster, åker i passningsbara vinklar när motståndarna forecheckar. Gör det e n k e l t för betongbacken att lösa situationen. Inte sällan är forwards nere och leker triangel också.
Jag är absolut ingen hockeyanalytiker eller taktiker, men i mina ögon ser Timrås försvarsspel ut att gå till 90% på chans och stundens ingivelse. Det åks hit, dit, rensas ena gången i den rundeln, andra gången i den andra. Ibland är laget kompakt och kan hjälpa varandra, men alltför många gånger blir man långa så in i helvete. Man har vidare ingen som helst tanke i uppspelen. Det är antingen soloåkning in i zon, eller så dumpar man när man nått röda. Vet någon vad någon annan tänkt göra?
Och: det är Perra som coachar och bestämmer istiden. Vi kan basha Linkan tills korna går hem för att han värvade Jokela. Det hjälps inte. Han är den back Perra litar mest på. Det är han som ges mest istid, och det är uppenbarligen han som bäst spelar det backspel som Perra vill se. För oss som tittar på är det helt obegripligt. Nu har man visserligen skador och endast en synnerligen svag Sonntag som renodlat backalternativ - men vad faen. Vad är det för fel på Rolandz? Varför i helvete gör man ingenting för?
Det jag skrivit om Jokela gäller så klart också Karlsson. Han är på många sätt mer provocerande än Jokso. Den sistnämnde försöker hela tiden, men hinner helt enkelt inte med. Karlsson försöker, men bara att spela ett backspel han är totalt oförmögen att greja på den här nivån. Han måste vara en mardröm att lira med. Rätt vad det är drar han iväg, förbi forwards, för att forechecka. Gata bakom? Nej då, ingen fara: Karlsson har för avsikt att ta pucken och sätta upp medspelare till fet målchans. Han kan inte värdera lägen, utan kliver på eller hittar en ny, oväntad gubbe att markera - allt beroende på eget tycke och humör.
Slutlligen: när fan är Sebbe tebaks, egentligen? Vår backbesättning småblöder inte, det är öppen aorta. Tänk er: Dalroth-Granath. Sebbe-Skogs. Halonen-Gabbe. Det ser inte optimalt ut på något sätt, men jag vågar påstå att det skulle vara jävligt mycket mer stabilt än nuvarande konstellationer. Sebbe-Skogs känns som ett under av stabilitet i egen zon, jämfört med Karlsson-Valfri.
Äh, va faen. Varför sitter man och skriver? Vi vet ju hur det blir. Samma skit nästa match. Nya förhoppningar om 'marginaler' och bra målvaktsspel. Har vi tur vinner vi. Har vi det inte åker vi djupt ner i det bruna. Perra skakar av sig och går vidare, det där brandchefsjobbet kanske inte var så dumt ändå. Linkan tar med sig Jokela på scoutingresa till Finland. Karlsson erbjuds livstidskontrakt med option på fystränartjänst efter den aktiva karriärens slut.