Fortfarande matt sedan gårdagen. Vad fan var det som hände egentligen? Det är värt att upprepa: den som anser att 55 omgångar innebär en seg transportsträcka är dum i huvudet. 53 spelade, och fem lag som antingen kan spela slutspel eller kvalserie. Fan-fucking-tastic!
Hur det kommer att gå är så klart omöjligt att säga. Var tvungen att, i efterhand, kolla Wennerholms 'så här slutar kvällens matcher'-blogg från gårdagen. Föga förvånande hade han prickat rätt på exakt noll matcher. Inte en enda poängfördelning fick han in. Respect!
Nu väntar SSK härnäst. Givetvis precis hur svårt som helst, men några marginaler hamnade rätt i gårdagens matcher och bör lägga sig på vårt pluskonto. Först och främst: vi kvitterar med 9 sekunder kvar, och avgör ganska snabbt i förlängningen. Viktigt. Men minst lika viktigt (nu när vi fick resultatet med oss) var sättet man genomförde matchen på. Betydligt tajtare försvarsspel, där forwards var mer involverade. Och: tålamod! Så länge man ligger under med ett mål har man chansen, och det visade man i går. Gnugga på, chanserna kommer.
Viktigt också att några av de mest olycksaliga spelarna fick falla framåt. Kolan avgör på slagskott - precis så ska det gå till. Nu höll han sig i rörelse, spelade ner pucken, gjorde sig spelbar igen och var verkligen beredd på att snabbt kunna dra ett slagga. Fortsätt så! Även Jokela gjorde en betydligt bättre insats än senast. Ser du nu vad lite sisu faktiskt kan göra? Lär dig av det!
Sen är det så klart glädjande att Hirso gått framåt. Nu börjar han faktiskt se ut som något mer än en jävligt omotiverat dyr tredjecenter. Jag må ha svårt att förstå varför man haft tålamod med honom - en av anledningarna till att vi ligger där vi ligger är ju för att vi haft Elitseriens sämste förstecenter i sisådär 48 omgångar - men: bidrar du till att vi grejar slutspel och sen har en impact där är mycket förlåtet. Ta chansen, Hirso!
SSK fick mycket emot sig i går. Man lallar bort ett 5-3 läge med 5 minuter kvar av matchen vid ställningen 2-1. Man åker på ett ohyggligt tungt kvitteringsmål efter videogranskning när man tror sig ha gjort 2-0. Popovic avslöjar kollapsade nervsynapser när han almost goes bananas på presskonferensen efteråt. Det är daller i Kringelstan.
Och i morgon mötas de tu. Timrå med boost och slagläge - 3 poäng innebär att kvalseriespöket är dräpt för denna gång - mot ett stukat SSK som man har klar plusstatistik på den här säsongen. Nej, det betyder inte att man kan förvänta sig seger. Det kommer förmodligen att bli hur plågsamt som helst. Men: man har sannerligen många faktorer på sin sida. Och, om möjligt ännu viktigare: SSK har många jobbiga faktorer på sin.
Gå för rent hus i dom två sista, Timrå. Jag vet att vi inte ska snacka slutspel, och att vi ska fira som om vi tagit SM-guld om vi undviker kval men: herregud. Så som tabellen ser ut krävs det en hjärnkirurg för att kunna plocka poäng så exakt att man hamnar i ingenmansland. Timrå kan vinna sig till slutspel. Man kan förlora sig till kvalserie eller ingenmansland. Låt oss därför bli vår egen lyckas smed, och göra vad vi kan: vinna.
Så: kom igen Timrå. Ge oss under och mirakel. Visa exakt hur jävla vacker den här sporten kan vara. Våga tro på det, och göra det möjligt. Allt ligger där. Ni har det inom räckhåll. Till fegisars förvivlan, och hjältars glädje. Och för alla er mitt i mellan. Här har vi storebror Lejonhjärtas ord, till uppmaning och förtröstan: det finns tillfällen då man måste göra det man inte vågar. Annars är man ingen människa, utan endast en liten lort.
Kan det gå? Klart det kan. Det är för stunder som dessa som dom första två timmarna av 'Nyckeln till frihet' eller valfri sportfilm spelas in. Ögonblicket som avgör historiens värde: legend eller parentes? Gå för legenden. Gör er själva odödliga i den timråitiska historieskrivningen. Jag kommer själv att blottlägga mina känslospröt inför avslutningen. Den rustning av distans och 'jag kommer hädanefter enbart betrakta utan engagemang' som jag tog på mig efter Luleå-matchen är härmed avlagd. Jag går all-in.
Så, igen: kom igen nu, spelare i Timrå. För gårdagens förluster och morgondagens segrar. Greppa ögonblicket. Våga, försök. Spegla dig själv i andras ögon, i vetskapen om att du gjort ditt yttersta. För laget, dig själv och allt det vackra den här världen inrymmer. Greppa ögonblicket.
Det är fanstastiskt hur det kan svänga i ishockey. Period 1 och 2 tycker jag att Timrå genomför på ett bra sätt förutom jobbet framför D Larsson och avsluten. Sista perren känns hopplös ända fram till......ja det slutar ju i en orgasmliknande känsla.
Det är värt att upprepa: den som anser att 55 omgångar innebär en seg transportsträcka är dum i huvudet. 53 spelade, och fem lag som antingen kan spela slutspel eller kvalserie. Fan-fucking-tastic!
Hur det kommer att gå är så klart omöjligt att säga. Var tvungen att, i efterhand, kolla Wennerholms 'så här slutar kvällens matcher'-blogg från gårdagen. Föga förvånande hade han prickat rätt på exakt noll matcher. Inte en enda poängfördelning fick han in. Respect!
Nu väntar SSK härnäst. Givetvis precis hur svårt som helst, men några marginaler hamnade rätt i gårdagens matcher och bör lägga sig på vårt pluskonto. Först och främst: vi kvitterar med 9 sekunder kvar, och avgör ganska snabbt i förlängningen. Viktigt. Men minst lika viktigt (nu när vi fick resultatet med oss) var sättet man genomförde matchen på. Betydligt tajtare försvarsspel, där forwards var mer involverade. Och: tålamod! Så länge man ligger under med ett mål har man chansen, och det visade man i går. Gnugga på, chanserna kommer.
Viktigt också att några av de mest olycksaliga spelarna fick falla framåt. Kolan avgör på slagskott - precis så ska det gå till. Nu höll han sig i rörelse, spelade ner pucken, gjorde sig spelbar igen och var verkligen beredd på att snabbt kunna dra ett slagga. Fortsätt så! Även Jokela gjorde en betydligt bättre insats än senast. Ser du nu vad lite sisu faktiskt kan göra? Lär dig av det!
Sen är det så klart glädjande att Hirso gått framåt. Nu börjar han faktiskt se ut som något mer än en jävligt omotiverat dyr tredjecenter. Jag må ha svårt att förstå varför man haft tålamod med honom - en av anledningarna till att vi ligger där vi ligger är ju för att vi haft Elitseriens sämste förstecenter i sisådär 48 omgångar - men: bidrar du till att vi grejar slutspel och sen har en impact där är mycket förlåtet. Ta chansen, Hirso!
SSK fick mycket emot sig i går. Man lallar bort ett 5-3 läge med 5 minuter kvar av matchen vid ställningen 2-1. Man åker på ett ohyggligt tungt kvitteringsmål efter videogranskning när man tror sig ha gjort 2-0. Popovic avslöjar kollapsade nervsynapser när han almost goes bananas på presskonferensen efteråt.
Det är daller i Kringelstan.
Och i morgon mötas de tu. Timrå med boost och slagläge - 3 poäng innebär att kvalseriespöket är dräpt för denna gång - mot ett stukat SSK som man har klar plusstatistik på den här säsongen.
Nej, det betyder inte att man kan förvänta sig seger. Det kommer förmodligen att bli hur plågsamt som helst. Men: man har sannerligen många faktorer på sin sida. Och, om möjligt ännu viktigare: SSK har många jobbiga faktorer på sin.
Gå för rent hus i dom två sista, Timrå. Jag vet att vi inte ska snacka slutspel, och att vi ska fira som om vi tagit SM-guld om vi undviker kval men: herregud. Så som tabellen ser ut krävs det en hjärnkirurg för att kunna plocka poäng så exakt att man hamnar i ingenmansland. Timrå kan vinna sig till slutspel. Man kan förlora sig till kvalserie eller ingenmansland. Låt oss därför bli vår egen lyckas smed, och göra vad vi kan: vinna.
Så: kom igen Timrå. Ge oss under och mirakel. Visa exakt hur jävla vacker den här sporten kan vara. Våga tro på det, och göra det möjligt. Allt ligger där. Ni har det inom räckhåll. Till fegisars förvivlan, och hjältars glädje. Och för alla er mitt i mellan. Här har vi storebror Lejonhjärtas ord, till uppmaning och förtröstan: det finns tillfällen då man måste göra det man inte vågar. Annars är man ingen människa, utan endast en liten lort.
Kan det gå? Klart det kan. Det är för stunder som dessa som dom första två timmarna av 'Nyckeln till frihet' eller valfri sportfilm spelas in. Ögonblicket som avgör historiens värde: legend eller parentes?
Gå för legenden. Gör er själva odödliga i den timråitiska historieskrivningen.
Jag kommer själv att blottlägga mina känslospröt inför avslutningen. Den rustning av distans och 'jag kommer hädanefter enbart betrakta utan engagemang' som jag tog på mig efter Luleå-matchen är härmed avlagd. Jag går all-in.
Så, igen: kom igen nu, spelare i Timrå. För gårdagens förluster och morgondagens segrar. Greppa ögonblicket. Våga, försök. Spegla dig själv i andras ögon, i vetskapen om att du gjort ditt yttersta. För laget, dig själv och allt det vackra den här världen inrymmer. Greppa ögonblicket.
Det KAN gå!