Timrå IK

Johnny Bravo: Man älskar väl timrå lite för mycket för ditt eget bästa egentligen, Alla motgångar känns så jävla personliga. Fast åandra sidan finns det inge bättre än att vara med på de få framgångar vi har. Känns som jag är en del av laget och jag gåt runt stolt och lycklig i flera dagar.

Timrå berör helt klart. Tror även att de flesta här på HS som sitter här år ut och år in bryter ihop ganska hårt vid hårda motgångar, vi är liksom ganska så passionerade för ishockey och timrå specifikt annars söker man sig inte till en sån här sida och tillbringar flera timmar per dag med att uppdatera sidan.

RubinCarter: Nä det är sant. Passionen tar sig olika uttryck eftersom vi är olika som indvider.
Själv är jag väl mer känslosam :)

Edit: Just nu.

Redigerad kommentar