Timrå IK

Jag undrar hur Timrå-spelarna mår idag? Trivs de med sig själva?
Eller skvallrade de tomma blickarna efter matchen om ett stort mörker, en stor tom sal, en skam.

Hur länge lyckades spelarna vila i sin spegelbild igår kväll?
Två sekunder? En halv?

Det finns en tomhet som är reserverad för fega lismare, för folk som har chansen att göra gott, som har den chansen tusen gånger, men sopar den under mattan.
Det är en rätt besvärlig och väldigt obehaglig tomhet.
Den tomheten antar jag att Timrå rörde sig i natt.

Jag är måhända en dålig förlorare men det skiter jag i.

Jag hoppas dom kände efter i går kväll.
De där vingslagen under ögonlocken strax före man ska somna. Där bor det en del sanning.
Bara dom i den nattliga ensamheten vet svaret på frågan:
Vek Timrå ner sig?
Och den kanske viktigaste frågan: Skäms ni?

Gör dom det finns det hopp. Annars blir tomheten och mörkret deras värld.

Skammen i deras hjärtan blir deras privata mardröm.

Johnny Bravo: De har garanterat ont i arslet iallafall.
Det är inte varje kväl man blir manglad i 2:an av den fula kusinen från landet :-(