mikenomad: Härligt vad vi minns. Jag minns bara tråkiga saker. :)
02/03 & 03/04. Timrå åker ur i semifinal.
Jag tror att vi mötte VF bägge gångerna men jag har minneslucka. Det jag vet är jag var ensam i hela världen o var ganska lullig.
04/05. Timrå Förlorar kvarten mot Djurgården under lockout-säsongen.
Jag gråter och stänger av mobilen, dricker starköl på nån sylta.
Jag är ensam i hela världen
06/07. Timrå förlorar i kvarten mot Modo i sista matchen i sudden.
Jag sover inte på hela natten.
Det känns som om jag blivit rånad på något. Mitt hjärta antagligen.
Jag häller i mig lite starkvaror o minns inget mer.
07/08. Revanschen i kvarten mot Modo gör mitt Hjärta lite helt igen men den krossas efter 4-2 i matcher för HV i Semin.
Jag är ensam i hela världen.
Kvartsfinal mot HV 08/09. Säger bara skridskoskenan o Mikko.
Timrå har spelat ut HV under hela matchen men förlorar i förlängning ändå. Jag är otröstlig. Jag är definitivt ensam i hela världen.
Kommer inte ihåg så mycket men går inlindad i nån Timråflagga genom stan o somnar sen i en blomrabatt utanför brorsans hus.
Kvarten mot HV 09/10. Förlust 4-1 i matcher. Jag är faktiskt nykter o åker hem och skurar lägenheten, drar ut jacket. Jag är ensam i hela världen.
Min halsduk är påminnelse, som gamla kärleksbrev från en flicka som flyttade till en annan stad och träffade en annan.
Så här ser lidandets estetik ut. Den är ful som en gammal kärring men jag skulle inte vilja vara utan den när jag ser tillbaka.
Den har format o härdat mig. Den har stärkt mig.
Den har gjort mig Röd o Vit.
Redigerad kommentar
I modern tid finns givetvis många guldkorn också. Tidigt 00-tal och Z:a-dominans, NHL-strejk och drömlag i es, kvartsfinal mot LHC. Stopp stopp stopp...jag tror vi stoppar lite här. Kvartsinalserien mot LHC är en solklar höjdare. Firma Manderville-Mathiasson skapade (TIK)historia och gav oss ett citat som blev tröja. Vårt första slutspel sedan återkomsten i es är ett annat höjdarminne. Utdömda av experterna men 4-0 i matcher mot Luleå efter bl.a. en sanslös bortavinst i sudden.
Fast konstigt nog hamnar nog kvarten mot Modo högst, trots att vi torskade. Möjligen är året efter, när vi slog ut dem, strået vassare. Då var vi som bäst, som hetast. Övriga Sverige pratade med avund om "Slaget om Västernorrland". Vi supportrar hade ännu inte fattat att förfallet låg på lut, att det började krackelera.
Men summa summarum; det är på nåt sjukt vis inte Timrås segrar och framgångssaga som format mig som supporter. Det är att ständigt vara underdog med en känsla av att slåss mot allt och alla som gjort det. Vi ÄR inga räkmackesupportrar likt FBK eller HV71. Tack som FAN för det! Jag har Timrå IK tatuerat på överarmen. Det kommer sitta där tills jag blir bra potatisjord, oavsett serie TIK spelar i.