Timrå IK

El Maco: Det var sämre än på väldigt länge, från båda håll. Det var glest i Timråklacken men ännu glesare hos laget i stan. Trots att "vår sektion" numer är inträngd uppe i hörnet så var det väldigt gott om plats och så har det inte varit på väldigt länge. Draget kan man väl säga uteblev i takt med att målan trillade in. Så länge det var mållöst så hördes bobbarna helt ok, trots att de var relativt få. Jag kan inte säga exakt hur många dom var med kanske mellan 10-20 "aktiva" i ramsor o.dyl.
Men det var ju mest de sedvanliga hatramsorna. Men dessa var tydligen bara roliga att köra så länge de var med i matchen, för mot slutet så försökte man faktiskt peppa hemmalaget också. Ja, de få som nu fanns kvar alltså. Men vaddå, när Nicke Norberg fortfarande är den som är klackledare, eller i vilket fall trumslagare, så säger väl det en hel del om förnyelseförmågan.