hubbenorlen: Problemet blir ju då det att ska man gå efter spelare som gjort många matcher och varit klubben trogen så blir det nog ett stort gäng namn om man går igenom olika epoker.
Som sagt, det är inte helt enkelt. Vi har liksom från typ 50-talet och framåt att beta av. Man kan använda korridorerna i hallen mycket mer effektivt men om man nu ska hissa tröjor, vilka ska förtjäna att hissas då? Hade vi haft ett guld vore det lite enklare.
Knylan: Jo, det kan ju vara ett problem det där. Enbart antal matcher kanske inte är rättvist. Men Styf och Carlsson kommer ju exempelvis inte bli ihågkomna för hur många matcher de har spelat, utan för sin inställning och klubbkänsla. Det var ju av den anledningen man älskade dem. Jag antar att det förhåller sig på samma sätt för Åhman och Tåget. De var ju inte några landslagsstjärnor direkt. Jag var ju inte med på den tiden, så jag har egentligen ingen aning. Men jag antar att de är ihågkomna av samma anledningar som Sytf och Carlsson. Det finns många som gjort många matcher, både förr och i modern tid, som inte gjort samma avtryck. Och det finns ju en anledning till det.
Knylan:Eje är väl vår mest framgångsrika tränare, dessutom den första världsmästare som spelare som vi fått fram. Min nummer ett att hissas. Petterssons kanske. Bulla är en symbol. Olle Åhman, spelade massor av år och dessutom tränare och den som förra gången tog upp oss. Claima Pekka vore kul. Zäta får vänta femton år. Robban och Styf väger lättare.
· · 
Som sagt, det är inte helt enkelt. Vi har liksom från typ 50-talet och framåt att beta av. Man kan använda korridorerna i hallen mycket mer effektivt men om man nu ska hissa tröjor, vilka ska förtjäna att hissas då? Hade vi haft ett guld vore det lite enklare.