Åke, som lärde mig allt om hur det är att vara karl o gilla Timrå IK visade mig att riktiga karlar naturligtvis är orädda o friktade intet!
"Jag är inte rädd för någonting, rådbjer, o inte Timrå heller, sa Åke till mig när vi var på överlevnadskurs via jobbet. "Det är inget skryt, men jag är inte rädd för nåntin. Ser ni klippan därborta? Den skulle jag våga hoppa ifrån." Vi tittade på klippan o ett tvivlande sus hördes i vår grupp.
"Det går inte att hoppa ner från den, sa jag. Det är säkert 5 m högt o det är fullt med stenar på backen."
"En riktig karl är inte rädd för nånting", sa Åke, tydligen nöjd att få visa mig o dom andra hur en riktig karl är. "Jag är inte rädd för nånting o för att bevisa det så ska jag klättra upp o hoppa ner därifrån."
Vi försökte varna honom men som han sa: " En riktig karl skrattar åt faran." O så la han upp världens högljudda teaterskratt. Åke klättrade upp med viss möda på klippan, han stod däruppe o vinkade glatt till oss. "Titta nu, ropade han, nu ska ni få se när en riktig karl hoppar."
Åke fick lämna sjukhuset 8 v. senare. Alla på sjukhuset undrade om Åke verkligen hade hoppat frivilligt. Hade han inte trillat ner? Nej, han hade hoppat frivilligt. "En riktig karl är inte rädd för nånting, sa han belåtet, nu har jag lärt rådbjer det o dom övriga."
En av sjuksköterskorna tittade på mig, skakade på huvudet o mumlade: "En riktig karl verkar inte vara riktigt klok!"
Men en sak lärde han mig: En RIKTIG TIK:are räds ingenting!!
"Jag är inte rädd för någonting, rådbjer, o inte Timrå heller, sa Åke till mig när vi var på överlevnadskurs via jobbet.
"Det är inget skryt, men jag är inte rädd för nåntin. Ser ni klippan därborta? Den skulle jag våga hoppa ifrån."
Vi tittade på klippan o ett tvivlande sus hördes i vår grupp.
"Det går inte att hoppa ner från den, sa jag. Det är säkert 5 m högt o det är fullt med stenar på backen."
"En riktig karl är inte rädd för nånting", sa Åke, tydligen nöjd att få visa mig o dom andra hur en riktig karl är.
"Jag är inte rädd för nånting o för att bevisa det så ska jag klättra upp o hoppa ner därifrån."
Vi försökte varna honom men som han sa:
" En riktig karl skrattar åt faran."
O så la han upp världens högljudda teaterskratt.
Åke klättrade upp med viss möda på klippan, han stod däruppe o vinkade glatt till oss.
"Titta nu, ropade han, nu ska ni få se när en riktig karl hoppar."
Åke fick lämna sjukhuset 8 v. senare. Alla på sjukhuset undrade om Åke verkligen hade hoppat frivilligt. Hade han inte trillat ner?
Nej, han hade hoppat frivilligt.
"En riktig karl är inte rädd för nånting, sa han belåtet, nu har jag lärt rådbjer det o dom övriga."
En av sjuksköterskorna tittade på mig, skakade på huvudet o mumlade:
"En riktig karl verkar inte vara riktigt klok!"
Men en sak lärde han mig: En RIKTIG TIK:are räds ingenting!!