kulltorp: Det har funnits tid för en stunds eftertänksamhet efter degraderingen sent i våras. Då, precis då det stod klart att Timrå skulle spela i Superallsvenskan till hösten, då var jag rätt tom. Det kändes som att en del inom mig dött, inte allt, men ganska mycket. När denna tomhet sedan fick mer bränsle i och med Timrås konkurshot, ja då kändes det nästan över.
Att Timrå IK för alltid kommer att ha en stor plats i mitt hjärta alldeles oavsett vad som händer, så är det, så har det alltid varit. Men när saker drog till sin spets så inser jag hur betydelsefullt Timrå IK är för mig. De senaste åren har jag inte mått särskilt bra, det är jag villig att erkänna. Men det har gått, vi har varit vid liv och den obotliga optimism att 'det-kommer-nog-gå-vägen' fick mig att blunda för det faktum att föreningen levt på lånad tid och att sanningen kommer att hinna ikapp.
Resan som pågått under ett antal månader tog sig till ett delmål i går. Timrå IK får en chans att få ordning på ekonomin, de får en chans att börja om och göra rätt. Om det sedan är rätt eller fel, det beror på vem man talar med. Kanske älskar jag Timrå IK för mycket för att vara en person som ser det hela på ett sakligt sätt. Men jag är rätt säker på att en konkurs inte på något sätt skulle ha främjat kommunen i sin helhet. Tänk hur många människor som Timrå IK berör och sysselsätter. Allt från Albin 6 år till Alfred 93. Inom spannet finns tusentals och åter tusentals människor som under vinterhalvåret lägger sin själ och sin passion i föreningen. Man följer laget antingen på distans eller så finns man alldeles inpå.
Att stat, kommun och andra företag skall bekosta en förening som inte sköter sina finanser är förstås jättetråkigt. Det är inte rätt heller. Timrå IK har spenderat mer pengar än man fått in och då går det åt fanders. Det gör det för alla företag och föreningar till slut. Att ha en ekonomi i balans är grunden till framgång. Att det gått som det gått beror naturligtvis på fler orsaker än en. Att man insåg i senaste laget att ungdomarna är framtiden, att överbetalda halvmediokra spelare får hundratusentals kronor i ersättning varje månad eller att varje lite sten måste vändas för att må bra, ja det är några orsaker. Nu är det som det är, nu går vi vidare.
Det som skett har skett på ett demokratiskt riktigt sätt, det finns liksom inte så mycket mer att tillägga. Nu får vi hoppas att Timrå IK lärt sig en läxa hur man I N T E ska arbeta. Och det tror jag föreningen gjort. Sedan är det faktiskt så: det är ju inte herrarna som leder föreningen idag som försatt oss i den situation vi hamnat i. Det är snarare så att de som idag finns med som ledande personer har fått städa upp skiten efter tidigare år av oansvarigt ledarskap, på de allra flesta plan. De ska dom ha credit för. Det jobbet Lars Nolander m.fl. genomfört under våren och sommaren önskar jag inte ens min värsta fiende. Vi ska nog vara tacksamma att vi haft dem vi haft under den här tiden. Många hade nog gett upp - för längesedan.
Jag blickar hursomhelst framåt, och jag tror som dig kulltorp, att får vi lite positiva vibbar kring laget och föreningen igen, så är denna resa enbart positiv (med all respekt för dem som förlorat pengar på detta). Det är dags att återvinna vår borg igen, det är dags att få jubla i vår hemmaarena, det är dags att få läsa lite positivt om Timrå IK igen. Jag ser fram mot denna nystart och tror att vi går en ljus tid till mötes...igen.
Höger, vänster, framåt, marsch!!
Nu är man van att kunna se alla matcher på tv så abstinensen kommer att ta publiken tillbaka
Hur kommer supporterklubben att hjälpa till?