Känner att jag borde förklara mig lite här. Angående min bitterhet då alltså. Håller ju på att jobba med en radioserie, där jag gör diverse lärarporträtt. Senast nu var jag iväg och träffade en fantastisk kvinna som bland annat undervisar i textilslöjd i Malmö. Fan, vad roligt de hade! Med ett projekt som gick under namnet Nalleresan med allt vad detta innebar. Inte fick jag hålla på med någon nalleresa på min tid, inte. Det var bara att sitta vid en tråkig symaskin och skilja på över- och undertråd och sticka sig i fingrarna med nålar och hålla på med äckliga virk- eller stickverktyg till förbannelse. Man ville ju bara att de där lektionerna skulle ta slut så att man fick sticka (ja, faktiskt) hem. Jag gick på Norrlidens skola i Sundsvall på den tiden. Utan nalleresa. Fan!
+ 5